Roger Lindqvist

 

När Furunäsets Skidvänner denna dag för första gången efter föreningens tillblivelse här församlats i anslutning till den första skidtävling, föreningen haft tillfälle anordna för sina mer än hundratalet uppgående medlemmar, är det med särskild tillfredsställelse och glädje, jag nu hälsar en var hjärtligt välkommen att närvara vid den prisutdelning, som icke blott må bliva ett angenämt minne för alla de närvarande och till en väckelse för ökat medlemsantal i föreningen utan framförallt må leda till förståelse och uppskattning av föreningens syfte och höga mål.

 

Då denna förening den 7 januari 1932 bildades voro förutsättningarna härför icke de allra sämsta utan snarare ganska goda. För mången är det också bekant, hurusom sedan en lång följd av år, mindre tävlingar på helt privat initiativ nästan årligen anordnats för därför intresserade vid sjukhuset, företrädesvis för det yngre uppväxande släktet som då i regel icke var knutet vid sjukhuset genom någon särskild befattning. Sjukhusets utvidgning, som avslutades under år 1930, tillförde sjukhuset emellertid en väsentlig utökning av antalet befattningshavare, varav flertalet i en ungdomlig ålder, som alltjämt kan få anses vara lämplig även för lekar och tävlingar på den idrottsliga rännarbanan. I särskild avsikt att värna om den sålunda utökade sjukhuspersonalen, som genom sitt påfrestande och långvariga inomhusarbete, enligt vad känt är, är utsatt för hälsorisker av olika slag och i sin kamp mot sjukdomar, även smittosamma sådana, varav lungtuberkulosen i dessa trakter torde få anses vara den lömskaste, är i behov av en stark och väl underhållen fysik, stiftades Furunäsets Skidvänner.

 

Denna förening har därför till sitt särskilda intresse för skidsportens befrämjande knutit den vällovliga huvudavsikten, att i största möjliga utsträckning locka sjukhusets befattningahavare utan undantag till hälsosamt och stärkande friluftsliv i kung Bores härliga och tjusande domäner, i snöhöljda skogar och längs snötäckta milslånga vidder, där under snötäckets tyngd och värmade skydd grodden bevaras för sommaren åt markens och myrarnas färgrika, välkända och sällsamma örter och växter samt åt tegarnas och fruktbara åkrars böljande sädesfält. Vinterns långa, mörka dygn med det sprakande norrskenets prakt som underbar ögonfägnad suga tyvärr sommarens lagrade förråd av livsviktiga vitaminer ur kroppens hemliga gömmen medan rädslan för frisk luft och bristen på lämplig motion ute i det fria gemensamt bidraga att än mer försvaga individen, som mången gång svåligen förstår, att vistelsen i osund inomhusluft jämte nikotinets och koffeinets giftiga verkningar på olika organsystem, icke är gynnsam förutsättning för hälsans bevarande.

 

Föreningens avsikt att under årets för hälsans bevarande mest påfrestande period söka bevara individens lekamliga hälsa och stärka kroppen har föreningen sökt nå genom att, om yttre möjligheter förefinnas, årligen anordna tävlingar för sina medlemmar. Även om föreningens stadgar medgiva, att icke blott anställda befattningshavare kunna tillhöra föreningen, utan även deras barn och blomma, har föreningens styrelse ansett det lämpligt, att låta tävlingarnas svårigehetsgrad och kraven på prestationer stå i proportion till de möjligheter till träning, som befattningshavarnes tjänstgöringsförhållanden medgiva.

 

Så lagda tävlingar avse bl. a. också att uppöva viljan för träning på skidåkning och därmed också till vistelse ute i det fria men även till självbehärskning ingör motgångar och resignation om resultatet vid tävling i materiellt avseende icke skulle leda till ett första, andra eller tredje pris. Men dessa tävlingar skola också avse at skärpa aktning och förståelse för reglers och lagars helgd och äro sålunda ägnade att stärka de själsliga krafter, varpå en ordnad, socialt inriktad livsföring skall vila. Föreningens djupt allvarliga strävan att genom idrottslig vakthållning kring den kända devisen "en sund själ i en sund kropp" torde visa, att föreningen så att säga plöjer i fädrens spår för framtida segrar.

 

Vid föreningens mållinje därute i tävlingsterrängen lyser icke som i Mora Vasaloppets stolta devis: "I fädrens spår för framtida segrar" men var och en som tillhör Furunäsets Skidvänner bör förstå,, att Vasaloppets devis även har tillämpning på oss såväl i andligt som i lekamligt avseende. Må vi då också besinna, hurusom tävlingens ändamål är ett individens och släktets självändamål för vinnandet av personlig fysik och psykisk hälsa såsom det viktigaste och ärorikaste vandringspriset, som i arv må kunna bevaras i oförminskad glans och fägring generation efter generation till glädje för individen och släktled som komma!

 

Inför ett dylikt pris kan här ingen som helst jämförelse göras med all de av olika givare skänkta pris som välvilligt och till uppmuntran ställts till förfogande att här i afton utdelas till de tävlande som gjort sig förtjänta därav. Den ögonfägnad, som de samlade priser förvisso utgör för oss få icke blända oss i sådan grad, att vi icke kunna se det mål, som föreningen gjort till sitt. Ty bländas vi, då kunna vi icke heller rätt uppfatta de manliga ord som helt nyligen brusade till mötes vid vintertävlingarna i Boden, skrivna av John Héden.

---------------------------------------------------------------------

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ April 1933