Sessan...

 
En röd, blöt och mjuk liten nos,
som jag alltid fann en slags
barnslig glädje hos.
Lite skygg men ändå så varm,
där hon låg spinnande
på min ena arm.
En stor vuxen karl
ska inte alls gråta,
men i detta tråkiga fall
får ni faktiskt förlåta.
En trogen vän försvann igår,
inte undra på att det kom en tår.
 
Roger Lindqvist.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0