Krossad
Du var väl som alla andra,
både stark men även spröd.
Tills en dag någon bestämde,
att du inte alls längre dög.
Man hånade och pekade finger,
du kände dig inte längre fin,
hjärtat skars i små strimlor,
krossades som billigt porslin.
Din ångest över livets orättvisa
följde dig dag för dag.
Glädjen som du tidigare känt,
försvann i ett enda slag.
Dagar blev till nätter,
och nätter blev till dag.
Tillvaron kunde endast erbjuda,
ett stigande obehag.
Livet skall helst levas länge,
men kan även bli alltför kort.
En mörk stund i januari,
du valde självmant att vandra bort.
Frid över ditt vackra minne!
ROGER LINDQVIST
Kommentarer
Trackback
