Roger Lindqvist

Efter en intressant dag, begav vi oss till Övremarken jag och Max för lite potatisupptagning. Daniel skottade grus, jag och Max hjälptes åt med de potatisknölar som fortfarande vilar i jorden. Jag tog upp, Max satte dem i en balja. Så småningom strejkade farfars rygg, ordentligt. Jag tog några stapplande steg, sträckte på min onda kropp, samtidigt som Max härmade sin farfar och gjorde likadant. - Farfar, jag har också ont i ryggen.

- Jamen, Max, då måste vi sätta oss en stund, heller hur? - Mmmm, farfar, sa Max.

 

När vi vilat oss en stund, hjälpte vi Danne med gruset. Först farfar, sedan så ville Max göra samma sak. När det var skottat klart, så åkte vi iväg i farfars fiiiina kärra. Gruset lastade vi av på den mark som Andreas i dag förfogar över. Max huttrade litegrann: - Farfar jag fryser! - Då måste du gå å sätta dej i bilen, sa jag. - Hmm, vill inte, farfar!

- Du får låna farfars jacka...? Joo, farfar, men den e´så stor.

 

När grushögen var avlastad, begav vi oss hemåt. Ute på Hortlaxängarna svepte dimman över oss. Och borta, långt borta, lade sig solen att vila. Max var lite trött efter att ha varit oss till hjälp. Men när vi steg ut ur bilen, kom en igenkännande ljuvlig doft oss till mötes. - Mmmm, känner du Max, det luktar nybakat... - Jo, farfar, de´ luktar gott.

Ju närmare lägenhetsdörren vi kom, desto kraftigare blev dofterna. Å när vi öppnade så omfamnade den oss. Världens bästa farmor Bettan hade jättefärska mjukkakor liggande på bordet. Max och farfar satte smör på den ännu lite varma mjukkakan. Max satte ost på sin, medan farfar, som är en trogen korvälskare, skivade upp några skivor för en njutningsfull stund. - Farfar, jag vill också ha en korvskiva i handen. - Klart du ska ha, sa farfar.

 

När Max torkat bort sin vita mjölkmustasch, lade han sig på soffan för att vila. Kläderna lade han i en prydlig hög vid sidan om. Och efter en pyttestund, så hade John Blund hämtat honom. Ett fint slut på en fin dag.

 

/Farfar.