POVEL RAMEL ett "Naturbarn"
Naturbarnet Povel Ramel.
Svante Foersters jazzkrönika: "NATURBARN"
Den här gången gör vi ett avsteg från det vanliga: med någon bävan släpper vi fram ett hämningslöst Naturbarn på jazzsidan. Det gäller alltså Povels skapelse (Knäppupp KNEP 15), en "calopsy av Povel Ramel" exekverad av "capsylosångaren Powel Rhumel med Allan "Jamaica" Johansson och hans "ögrupp".
Ni känner nog till biten från Knäppupp III, och dessutom toppar den sen en lång tid tillbaka diverse tabeller - och det är ett gott betyg åt publiken. En bit som gått hem, gått in, slagit an - men det var lite tveksamt i början... Så här berättas det:
Två dagar innan premiären (på Knäppupp III upptäckte Povel, att han inte hade något åt sig själv och så blev det nattskrivning... Till en början tycktes NATURBARN vara en tämligen ordinär visa, men så småningom har Povel blåst liv i den och funnit att det är en rolig leksak att sjunga. Det blev en typisk scensak och snart sagt varje kväll kom han med nya improvisationer och infall så melodin vibrerade och hoppade av liv. Och det gjorde Povel också till publikens förtjusning.
Men en "typisk scensak" kan vara knepig att flytta över på platta. Och Naturbarn jävar inte den gamla sanningen. Men till slut gick det:
Povel kom i form och efter några misslyckade försök lossnade det helt. Improvisationen blev egentligen alldeles för lång, men vi fann den så frisk och spontan att vi beslöt pressa in den. Här återspeglas ju just den stämning, som ibland kan infinna sig under en revyföreställning när man är riktigt i form.
Den som tycker sig finna en hel del, vänliga eller bitska, parodier i Povels sång har nog inte trampat alldeles upp i blindo. Taube och Karl Gerhard skymtar. Den Svenske Vissångaren likaså (denne självuppblåste trubadur, guldkrogarnas stolthet och radiolyssnarnas plåga - visserligen skymtar han bara som ett hastigt flimmer, men "grannens katt känner man igen på pälsen mitt i natta").
Texten rymmer en hel del social satir. Om det inte hade verkat jämförande litteraturforskning... så hade man kunnat peka på t. ex. det faktum att den cubanske poeten Nicolas Guillen har en lång dikt, just starkt calypsopåverkad, som behandlar samma ämne. Låt vara i en bittrare satirisk form. Och hur är Povels "calopsy" som musik? I hast har vi adjungerat en expert på utombys folklåtar, bekantas bekant, en argsint västindier: han ger Povel högsta beröm! Träffat tonen utmärkt!
Vi gav honom ett snabbreferat av texten. Stämmer, sa den argsinte och glimmade med vita tänder, det är just de vardagliga ämnena, gärna satiriskt behandlade, som utmärker en god calypso. Och härmed sänder vi denna väldoftande ros vidare till svensk historias oumbärligaste adelsman.
---------------------------------------------------------
FRIHET ¤ Den 15 juli 1957.
Kommentarer
Trackback
