Roger Lindqvist

 

    - Utom några få gånger när regissören Sigurd Wallén ilsknade till på skarpen. Och det var inga dåliga grejor när han blev på det humöret.

    - I en av scenerna skulle jag klippa till min egen militära fångvaktare, varpå denne skulle stupa på en matta av det där slaget som blixtens snabbt rullar ihop sig själv. Det var rätt komplicerat att få alltihop att klaffa. Men det gick perfekt redan första gången och alla jublade av lycka. Alla utom Wallén. Det hade blivit någon ljusfläck på filmen rapporterade fotografen.

 

    - Wallén nästan sprack av ilska. Omtagning! Och nu var allting som förgjort. Antingen hängde mattjäkeln upp sig, eller kom jag fel i steget, eller var det något annat helsicke. Vi tog om och vi tog om och vi tog om.

    - Det värsta av allt var att vi just den kvällen skulle hava ett litet partaj. Maten var klar och vi fick bara ta om och ta om samma förbannade scen. Vi tappade räkningen till slut när mörkret föll omkring oss. Ingen vet hur många gånger det blev omtagning. Femtioelva som man brukar säga stämde nog ovanligt väl.

 

35 långfilmer har Nils Poppe gjort i sitt liv och i 28 av dem har han haft den ledande rollen.

    - Då räknar jag in "Adolf Armstarke" också. Jag var nämligen med där och spelade en viktig roll, fast ingen någonsin har trott mig. Fast det är sant.

    - Jag spelade en björn som Adolf släpade i ett koppel. Björnen skulle hoppa och åbäka sig och det var bara jag i sällskapet som klarade av det. Jag fick björnskinn och huvud på. Synd bara att ingen kan se att det är jag i den rollen.

    - Det var alltid lika roligt att göra filmer. Vi hade vansinnigt kul och jag tror faktiskt det märktes i filmerna också, förhoppningsvis. Man längtade ner till ateljéerna. Själv var jag där alltid klockan sju på morgonen och var färdigsminkad klockan åtta.

    - På den tiden Adolf Jahr gjorde huvudrollerna blev det mycket spilltid för oss andra också.

    - Adolf den store anlände först klockan elva. Klockan tolv var han färdigsminkad, lagom till den rejäla lunchen, som pågick till tre. Halvannan timme brukade vi hinna filma innan det blev kväll.

 

Poppe lutar sig tillbaka i skrivbordsstolen hemma i Domsten och gapskrattar.

    - Just så skrattade jag när jag såg de gamla Bom-filmerna häromveckan på TV. Två gånger till och med. Annars blir man ju kritisk mot sig själv i de gamla filmerna. När vi sitter några och tittar så talar jag inte om mig som "jag" för säkerhets skull. Jag kallar mig för "HAN". Jag tycker HAN skulle gjort si eller sådär.

    - En del av filmerna, till exempel Sten Stensson och flera Bom-filmer tog in gräsligt med pengar. Men det var först efter några år som jag lärde mig att jag skulle ha provisioner och inte bara ett litet gage.

Efter kriget var det hausse på beredskapsfilmer minns Poppe med viss förtvivlan.

    - De var gräsliga många av dem. Till sist sade jag stopp. Inga fler beredskapare.

 

Allra helst talar Poppe om "Pengar" och Ingmar Bergmans "Sjunde inseglet". När Bergman valde Poppe för en stor roll i sin film trodde folk i branschen att han fått spader. Men Bergman stod på sig och när filmen var klar fick Poppe brev med ursäkter för de fördomar som uttalats och massvis med beröm för sin insats.

    - Med "Pengar" var det ju lite speciellt. Det var den första filmen jag gjorde alldeles på egen hand med eget manus och mig själv i huvudrollen. Den blev censurstoppad förresten. Vi fick klippa bort 300 meter av ett storslaget slagsmål, som ansågs rått och dumt. Oerhört dumt! Av censorerna alltså. Jag undrar om de meterna finns kvar i SF:s arkiv. De borde visas nu när man ändå ska visa tolv av mina filmer.

 

Just nu repeterar Nils Poppe på Helsingborgs Stadsteater. Han ska spela en 80-årig man i "Sista sommaren".

    - Men som jag redan sagt i Aftonbladet, det är ett missförstånd som uppstått genom den pjästiteln att jag gjort min sista sommar på Fredriksdal. Inte alls! I sommar kör vi operetten "Blomman från Hawaii".

Vi går ut i den skånska snöyran och titar på Poppes vasstak, som blåste ner i höststormarna.

    - Hela kupan och hela ryggningen fick läggas om. Okej, det är ett svårt jobb och de som gör ett jobb ska ha rejält betalt. Det har jag fått - på senare år i alla fall.

    - För resten går taktäckarens räkning på försäkringen, gastar Poppe som avskedshälsning.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------

AFTONBLADET ¤ Söndagen den 31 januari 1982.

 

PS. Artikeln om Nils Poppe gjordes inför de tolv filmer som SVT sände i början av 1982.

Samma dag artikeln publicerades, sände TV2 "Beredskapspojkar".

 

Roger.