Roger Lindqvist

En lördagskväll 1983 satt vi i Kjell-Bertils på Blå Opalen i centrala Boden och drack kaffe. Vi skulle under kvällen spela upp till dans i Bodens FH som låg granne med fiket. Vi satt och småpratade (visst kan man väl prata smått?) när en av gubbarna tar till orda, samtidigt som han läser Expressen.

- Hörru Allan, visst har du spelat med Simon Brehm?

- Jo, säger Allan, medan han försiktigt ställer ner sin kaffekopp.

- Jag spelade i hans orkester under 50-talet. Han "upptäckte" mig på Nalen.

- Varför frågar du...?

- Jag läser i Expressen att hans gamla band skall träffas igen, har du inte fått förfrågan?

- Njae, svarar Allan. Inte det.

Det är då jag bryter tystnaden och ställer frågan som jag bara måste.

- Intressant Allan, när var och hur började samarbetet?

- Jag blev korad till kvällens "fynd" på Nalen. Det var då som Simon - som sagt - upptäckte mig.

 

Vi drack upp vårt kaffe, och lämnade frågestunden för den gången. Klockan var i stället slagen för att börja lasta ut våra instrument och göra oss redo för det som väntade. Men det föddes ett frö i mitt huvud. Efter bodenbesöket tog jag sedan chansen så fort den kom, och ville att han skulle fortsätta sin historia. Det skedde mest i vår orkesterbuss när vi for till nåt ställe. Men jag ville för Guds skull inte vara alltför påträngande. Det hände även ibland när vi möttes ute på stan, som jag försökte återuppta tråden om hans minnen från estraderna, konserterna och skivinspelningarna. Allan var en person med stor integritet, och man visste ungefär var gränsen gick. Men han var absolut aldrig otrevlig.

 

Allan hade en högst konstnärlig syn på sitt musikarbete. Han tänkte ibland i lite annorlunda banor än den vanlige medelsvensson. Detta fick vi bevis på många gånger när vi umgicks. Han tyckte att det lät skojigt med pitemål. Han skrattade högt åt vissa ord som vi andra brukade använda oss av. En gång, på Rotundan i Skelleftehamn, så lastade vi på så mycket saker på vår kärra att lasset började luta oroväckande. Det var då som nån i gänget sa:

- Hä sojd! (Det lutar)

Allan började skratta, och tog ordet i sin mun och upprepade det gång på gång:

- Hä sojd, hä sojd (skratt) ja, hä sojd...

 

En gång tipsade jag lokaltidningen att göra ett reportage om Allans förehavanden. Men tyvärr så blev det inget. Chansen försvann totalt när Allan plötsligt avled den 10 mars 2009. I stället har jag försökt att spåra upp de band och de plattor som Allan medverkade i. För hans musikaliska karriär med sin tenorsaxofon, är alltför fantastisk för att glömmas bort. Därför skriver jag detta här och nu. En gör så gött en kan!

 

-------------Jazz in TV-time - 1960--------

 

1960 kom EP-plattan Jazz in TV-time med Nils Lindbergs orkester. På inspelningen medverkade följande personer:

 

Så har någon i nutid tecknat ner dessa ord om Allan Lundström från Piteå: