Rundvandring på Furunäsets sjukhus /1988 Del. 1.
Tänk att jag var så förståndig, att jag tog med mig min videokamera den där marsdagen 1988, när jag skulle på mitt jobb. Kvalitén på bilderna må inte vara den bästa, men det ger ändå en viss fingervisning om hur det såg ut, på det sjukhus där jag kom att jobba i 15 år. Det har förändrats rejält sedan dess. Den stora förvandlingen kom att påbörjas i början av 1990-talet. Det var då som de olika sjukhusavdelningarna började att flytta ut sina patienter. Sjukhusets profil ändrades i takt med att patientantalet sjönk. Många av de byggnader som ses på bilderna är idag borta. Det gäller t. ex. det växthus som stod i sjukhusets trädgård. Samma med den vita bygganden som fanns i närheten, där avdelning 54 (Nybo) fanns. Det gamla tvättbytesförrådet som skymtar, med ett båtbyggeri inrymt i den nedre delen, är också historia idag 2014. Panncentralen med dess skorsten, är riven sedan länge, så även kolgårdsmagasinet. En av de större magasinen, som en gång fanns placerad där Nordea idag har sina lokaler, flyttades i början av 70-talet rakt över i motsatt riktning. Uppe på taknocken, fanns den s k vällingsklockan. Det röda magasinet blev offer för några ynglingar, som roade sig med att leka pyromaner.
Mycket nöje!
Den välbekanta skylten vid infarten. Som hade fått sig en törn av
plogbilen.
Sjukhusets postavdelning fanns vid den stora entrén t.v. när man
kom in. Rummet är idag borta.
Varje morgon delades posten ut i de fack som fanns i ena väggen.
Den som jobbade helg, började alltid med att dela ut dagstidningar
i facken. Det var Norrbottens Kuriren, NSD, och Piteå-Tidningen.
När jag började 1976, var det Elof Boström som var postmästare.
Efter honom kom Olle Lindgren, därefter Roger Lindqvist. Här fanns
en liten lucka, där personal och patienter kunde köpa frimärken.
Det fanns därutöver två postbud, som åkte runt för att både hämta
och dela ut post på avdelningarna. Några av dem kommer jag ihåg:
Jörgen Öberg, Roger Åkerlund, Katarina Åkerlund, Christer Pettersson
Jan Lundmark och några till.
Vid detta tvättställ - som inte syns i bild - blev jag bjuden på ETTAN
snus. Det yrade i huvudet, och snusen åkte ut lika fort som den kom
in. Jag tror det var Roger Å. som hade vänligheten att bjuda. Tack
Rogge!
En bild som inte säger så mycket, annat än att vi hade gröna gardiner.
När vinkeln ändras träder dock detta skrivbord fram. Så även den
korg som står på kylskåpet. Där fanns postbudets mappar, med
de brev och övrig post som skulle avdelningarna tillhanda. Jag har
för mig att postbudet gick 3-4 turer varje dag.
Postkontorets anslagstavla. Lägg märke till FACIT-skrivmaskinen
som ses t.h. Datorerna lyste än så länge med sin frånvaro.
Utsikt mot det fönster som man än idag kan se på entrésidan.
Bitsockret spelade en viktig roll i en postmästares vardag. Så även
för alla de besökare som gästade kontoret på morgnarna.
Bakom denna dörr fanns sjukhusets vaktmästeri och transportcentral.
Det var här jag jobbade. Min första chef hette Rune Grahn. Sedan kom
Stig Åkerlund, Göte Asplund och Christer Hammarstén. Av de upp-
räknade namnen, så är idag Rune och Göte borta. Vi var ett trivsamt
gäng, som skojade rätt bra med varandra. Jag minns detta med stor
och sann glädje. Trevliga gubbar (och tjejer).
När jag började -76 fanns ännu inte denna lastbrygga. Den kom till i
början av 80-talet.
i början av 90-talet dockades ännu ett hus ihop med denna fastighet. Det
var ett äldreboende vid namn Mogården som fick plats på den på bilden
ännu tomma platsen till höger.
"Min" truck som jag använde dagligen med att dra vagnar bestående
av förrådsartiklar, sopor och tvätt m.m. Denna truck syntes även i
TV-programmet "De okända". Vi förfogade över två truckar på sjukhuset.
En av dem övetogs senare av vaktmästarna på Piteå Lasarett.
Varje morgon, vardag som helg, hämtades sopor och tvätt på alla
avdelningarnas balkonger. Och det värsta av allt; det fanns råttor
inblandade i det hela. När man kom ut på balkongen, skramlade
man så högt man kunde med sin stora nyckelknippa. Jag hade den
här tiden lite råttfobier.
Redan 1982 fick vi våran dödsdom. Detta hängde över oss som ett
blött täcke under flera år. Det var många och långa diskussioner vid
frukostbordet. Hur skulle det bli? Var det överhuvudtaget genomförbart?
När flyttlasset gick 1991, förstod vi att det inte fanns nån väg tillbaka
till gamla Furu.
Mina arbetshandskar förevigade den 19 mars 1988. En tid fanns
tre Rograr på arbetsplatsen: Sandberg, Åkerlund och Lindqvist.
Ingången mot vårt fikarum och matbord.
Från detta skrivbord sköttes Transpotrcentralens alla åtaganden om.
Det bokades transporter, till när och fjärran. Här satt även jag ibland
och skötte ruljangsen. Det var den 12 september 1983 som den
öppnades officiellt. Här satt även 1:e vaktmästaren Göte Lindkvist
några år. Sedan delade vi på uppgiften. En kul tid. Lägg märke till
Kobratelefonen på skrivbordet.
På dessa tavlor fördes körningarna in. Men även i de böcker som
vi hade när beställningarna ringdes in. Dessa gällde fredagen den 18
mars 1988.
Här satt cheferna. Bl. a. Stig Åkerlund som var boss för Transporten,
men även föreståndare för yttre arbeten. Stig blev så småningom
facklig ordförande 1986, och överlämnade stafettpinnen till Christer
Hammarstén.
Chefens skrivbord. Den vita flaskan var "Tipp-ex" vilket kom till
flitig användning när Stig skulle skriva på sin Facit-maskin. Det var
då man hörde den berömda "Pekfingervalsen" ibland med en svordom.
Ett tecken på att pekfingret träffat fel tangent.
En skylt som Stig satte upp på sin vägg i kontoret. En luciamorgon
när vi kom till jobbet, hade Stig kokat kaffe, samt lastat upp ett
stort lass med gott fikabröd. Fikat hade hans fru gjort, det var gott
som bara den. En annan morgon hade han en kobjällra hängande
runt sin hals, som ett halsband. När vi frågade varför, så sa Stig:
Ja, det var nån som gärna ville veta i förväg när jag kommer. Men
med denna så hörs jag flera kilometer i förväg. Det var många
skratt som följde efter den förklaringen.
Sjukhusets måleri vars chef hette Sixten Öhman.Här jobbade även
en granne till oss, Erik Degerman.
I samma fastighet som måleriet fanns en Tapetserarverkstad.
I snickeriet var Börje Jonsson chef.
----------------------------------------------------------
Fortsättning följer...
Kommentarer
Postat av: Ullis
Kul att få se. :)
Trackback
