Vid en blommig gardin
Hon sitter vid sitt fönster,
dagarna långa.
Sitter där och tänker
för minnena är många.
Dagar som gått,
och som hastigt flytt,
hon tänker tillbaka,
på saker som särskilt betytt.
Det grånande huvudet
hon sänker i bön,
knäpper sina händer,
väntar på sin himmelska lön.
Vid köksbordet vid en
blommig gardin,
sitter hon väntande
i en klänning så fin.
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
