Roger Lindqvist

Cool Candys första guldskiva är en triumf för både bandet och det lilla

skivbolaget Anette i Lidköping, vars ägare Einar Svensson, fått ta emot

många smällar inom den stenhårda skivbranschen.

 

 

Och inte kommer guldskivan att delas ut i Stockholm heller, trots att Einar Svensson har blivit överhopad med anbud från restauranger o. s. v. i Stockholm som vill arrangera utdelningsceremonin.

    - Nej, säger Einar Svensson bestämt. Både orkestern och skivbolaget hör hemma i Lidköping. Och när vi nu för en gång skull har lyckats lägga beslag på guldskivan så skall den naturligtvis också delas ut i Lidköping.

 

Hela sju guldskivor kommer Einar Svensson att få nöjet att dela ut, en guldskiva till var och en av kompisarna i guldlaget, en till sig själv som medlem i Cool Candys och ytterligare en till sig själv i egenskap av direktör i grammofonbolaget Anette.

    - Fast det är förstås inte riktigt guld i guldskivorna, säger Einar. Guldskivan är en förgylld matris av den belönade plattan.

 

För Einar Svensson själv betyder den stora framgången med "Go´bitar" en välförtjänt kompensation för alla de bakslag han nödgas inregistrera som chef för ett av landets minsta grammofonbolag. Det är nämligen en mycket hård bransch han jobbar i. Cirka 90 procent av alla skivor som produceras här i landet blir floppar, kommer aldrig upp på några hitlistor och glöms omgående bort. För att få fram en singel krävs en investering på mellan 5.000 och 6.000 kronor, och det är praktiskt taget omöjligt att i förväg bilda sig en uppfattning om huruvida skivan har några förutsättningar att slå. Publiken är nyckfull och branschen är dessutom utsatt för en hård styrning av mäktiga yrkestyckare på bl. a. Sveriges Radio.

 

Den stora försäljningsframgången med"Go´bitar" tillskriver Einar Svensson i första hand de stora svensktoppsframgångarna med en av låtarna på skivan, "Vår enda sommar". I tretton veckor lyckades den hålla sig kvar på Svensktoppen. Men om Svensktoppen tycker han egentligen inte. Han tycker att smaken hos den förtestjury på Sveriges Radio som avgör vilka plattor som skall få en chans att testas av den stora lyssnarjuryn är litet för sofistikerad.

    - Massor av fina låtar av det enkla och raka slag som publiken vill ha kommer helt bort därför att förtestjuryn anser dem vara för banala, säger Einar Svensson. För att en låt skall kunna bli en hit får den inte vara svårare än att folk kan tralla med i den. Den måste ha schlagertycke. Alla nya skivor borde få en chans att testas av den stora publikjuryn som är representativ för publiksmaken.

 

Einar Svensson är också missbelåten med Sveriges Radios effektiva mörkläggning av Svensktoppens förtester.

    - Det är ju omöjligt att få reda på vad det är för människor som sitter och gör urvalet, hur många det är och vad de har för kvalifikationer, säger han. Att lämna in en ny skiva till förtesten är som att delta i ett lotteri, där varje lott kostar minst 5.000 kronor och där vinstchanserna är mycket små. Och man vet inte heller om man som artist eller skivproducent får en rättvis behandling vid förtesterna eller om man kan bli utlämnad åt några få tyckares godtycke. Det är lite kusligt med tanke på hur mycket som står på spel.

 

Cool Candys är en mycket eftertraktad orkester. Men bandet har även beskyllts av en del nöjesarrangörer helt orättvist för att "göra skillnad" på festplatser och festplatser, och att bara vilja spela på de "finaste" ställena. Det har till och med gått så långt att orkestern har hotats med bojkott!

    - Vi gör inte alls någon sådan skillnad, säger Einar Svensson. Men vi i Cool Candys är allesammans amatörer och vi vill fortsätta att vara det. Vi har samtliga civila jobb att sköta och vi har familjer. Därför kan vi inte resa så mycket som andra orkestrar. Vi måste helt enkelt säga nej till massor av anbud om spelningar.

 

Glad är Einar Svensson över det stora och positiva intresse som Lidköpingsborna ägnar både Cool Candys och Einars slit med det egna grammofonbolaget. Påståendet om att ingen blir profet i sitt eget hemland stämmer inte in i Einars fall.

    - Vänliga Lidköpingsbor kommer fram till mig på gatan och tackar mig för nya låtar och det händer ofta att jag får uppskattande telefonsamtal och brev också. Det är väldigt trevligt och stimulerande. Så nog tror jag att Lidköpingsborna unnar mig den fjäder i hatten som erövrandet av guldskivan innebär.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

TACK för urklippet Arne Nathansohn!