Göte Johansson, berättar om åren i Cool Candys
Göte Johansson, fd medlem i Cool Candys.
Vi individer som har kommit upp lite till åren har kanske någon gång besökt en danstillställning, där man virvlade ut i en dans till det då så populära dansbandet Cool Candys toner. Bandet med det speciella soundet fick en särskild plats i mångas hjärtan. Vem minns inte låtar som Muckartwist, Jämtgubben och deras kännemärke och stora hit Silvermåne över bergen. Därför har jag bestämt ett möte med med en av orkestermedlemmarna från det gamla gänget nämligen, Göte Johansson. Jag träffar honom i hans lägenhet i centrala Lidköping där han bor tillsammans med hustrun Rigmor.
Göte spelade i Cool Candys mellan åren 1953-1967 och fick uppleva bandets storhetstid. Göte tillbringade de första tolv åren i födelsestaden Eskilstuna men kom till Lidköping då pappa Valdemar "handplockats" ner till Wallins nysilverfabrik i Råda (därav namnet Silverbyn). Pappan Valdemar hade eget musikkapell på 20-talet i Eskilstuna och på hans nya arbetsplats i Råda jobbade samtidigt Sixten Svensson, som spelade gitarr i Cool Candys. Denne Sixten blev början till Götes intåg i Cool Candys som jag senare ska berätta om.
Kontrabasen Alma och Göte, två riktiga musikvänner genom åren.
Göte Johansson och hans föräldrar flyttade in i HSB-husen på Stenportsgatan mittemot realskolan. Den unge Göte blev på ett tidigt stadium intresserad av sång och musik och hans första musiklärare Stig Schersten ordnade så att Göte på grund av sin utmärkta sångröst fick vara med i en kör - en kör med de lite extra bra sångrösterna. Samtidigt inhandlade föräldrarna ett svart och tungt piano till Göte. Han skulle lära sig spela piano och som lärare blev det Henry Johansson i grannhuset som var mera känd som Henry Swingers. Hos Henry fick Göte börja öva på skalor och etyder samt rätt fingersättning ur pianospelats ABC.
Minnet från spelningen i Frukostklubben den 27 oktober 1962.
Med den berömda frukost-klubbsnålen som alla medverkande
fick. I mitten syns Sigge Fürst tillsammans med medlemmarna
i Cool Candys.
Det blev mycket övande med skalor m.m. och för att behålla intresset för musiken börja Göte lära sig schlagernoter. Det är nu Götes fars arbetskamrat Sixten Svensson kommer in i bilden. Året 1953 när bandmedlemmarna och basisten Sixten i Cool Candys ringde och bad Göte komma ner till Folkets Hus källare där några grabbar ville tala med honom. Basisten Sigge Hjelte hade då avlidit och nu gick frågan till Göte om han ville börja lira med Cool Candys. Eskilstunasonen tackade ja och blev därmed bandets nye kontrabasist. En månad kvar till den första spelningen och hut skulle då detta avlöpa, eftersom Göte aldrig hade sett en kontrabas och allra minst spelat på detta stora stråkinstrument. Johansson inhandlade själv en splitterny kontrabas för 835 kronor (en Bjärton) som han döpte till Alma, som under hela hans liv har varit en kär vän för Göte som står centralt placerad i Johanssons lägenhet.
Elbasen som Göte Johansson håller i är av märket Höfner.
En likadan hade Paul McCartney i The Beatles.
Nu fick han snabbt lära sig hur man spelar på en kontrabas och till sin hjälp hade han först "Ankan" Pettersson som lärde Göte bl a boogie-kompet och hur tonerna låg på greppbrädan. Efter en intensiv träningsperiod kom då första offentliga spelandet i Cool Candys, och det blev på ett ställe som hette Tyska torp - en inomhuslokal som låg i Jungsskola. Det hör till saken att Göte har ett bra gehör och när han hört låten så kunde han snabbt lära sig hur bastonerna skulle passa till melodierna. Nu var det något annat, som satte sina spår efter några timmars spelande på basen. Det var Götes högerfingrar som såg ut som spruckna fläskkorvar. Blåsorna kom redan efter en timmes spelande och det gjorde ont. Göte försökte sätta plåster på blåsorna som uppstod med det hjälpte inte - då fastnade man istället så det var bara att hålla god min och fortsätta någon timme ytterligare efter pausen, berättar Göte.
Ett annonsklipp från 1962 då Cool Candys spelade i
Göteneparken och det stora dragplåstret var Cartwright-
sonen Mike Landon.
Bandets kapellmästare Einar Svensson tittade på Götes fingrar och sa följande:
- Bry dig inte - titta på noterna istället!
Efter första lördagskvällens fingerlidande fick Göte nytt förtroende redan på söndagen med en ny spelning i biograflokalen i Järpås. Sedan snurrade spelningarna på och Götes fingrar blev mer och mer smärtfria och vana med basens strängar. År 1954 åkte bandet till Erdmans musikstudio för att göra sin första egna grammofonskiva. Resultatet blev en 78-varvare så kallad stenkakamodell och pressad i endast sex exemplar. Det två låtarna var "Taking a chance on love" och "I´m beginning to see the light". De sex exemplaren finns inte kvar som annars troligtvis hade tingat ett högt värde på samlarmarknaden. Under denna tid fortsatte Göte att träna målmedvetet på sin kontrabas, nu för Jonas Jonsson mera känd som "Tofta-Jonas". Det blev många cykelturer ut till Tofta med den stora kontrabasen Alma under armen och ett övande med etyder och stråke.
Året 1959 kom nog det som sedan präglade bandet och det lite unika nya soundet som sedan blev stilbildande stil för Cool Candys. Det var när bandet fick den nye tenoristen från Laxå, Carl-Ivar Ivarsson, som även spelade klarinett och barytonsaxofon. Tillsammans med Gunnar "Stuffe" Wahlgren med sin saxofon uppkom det soundet som blev så kännetecknande för Lidköpingsbandet. Nyheten låg i samspelet mellan saxofonerna och sättet att ackompanjera. Bandets producent, trumslagare och kapellmästare Einar Svenssons fru Lillan Ellgren, spelade revy under ett antal år i Skövde och året 1962 medverkade hon i Skövderevyn tillsammans med Lilly Berglund. Denna Lilly Berglund var gift med Göte Wilhelmsson som var producent på Philips. Lillan tog med sig ett rullband med Cool Candys-låtar och överlämnade det till Lilly Berglund. Efter några veckor fick Einar ett telefonsamtal från Wilhelmsson som ville att Cool Candys skulle komma upp till Stockholm för en skivinspelning som dessutom då skulle bli det första för Lidköpingsbandet på skiva.
Alla skivomslag som tillkom under Götes tid i Cool Candys.
Nu blev det lite svårt att bestämma vilka låtar som skulle spelas in. Det blev livliga diskussioner inom bandet. Einar Svensson föreslog Jämtgubben som nummer ett medan resten av bandmedlemmarna ville ha I en grönmålad båt. Vid resan upp till Stockholm körde Einar Svensson utmattningsmetoden och när gänget nådde Södertälje gav de övriga sig och accepterade Einars låtval Jämtgubben (text: Thore Skogman och som kompositör Gnesta-Kalle). EP:n som innehöll fyra låtar kom att ligga 2:a i Pekka Langers Sommartoppen efter Ray Charles I can´t stop loving you. Einar Svensson som var trummis och idéspruta hade en stark känsla för vad publiken ville ha och kunde förutse vilka låtar som gick hem hos allmänheten, och även i detta fall visade sig att han hade alldeles rätt, förklarar Göte succén med Jämtgubben.
Reportaget i Bildjournalen från 1962.
Efter hitlåten Jämtgubben började Cool Candys bli kända över hela Sverige med exempelvis besök hos Sigge Fürst i det populära radioprogrammet Frukostklubben som gick på lördagsmorgnarna. TV-framträdandet i programmet Fåfängan, reportage i Bildjournalen m.m. Ja det rullade på förLidköpingsbandet och spelningarna blev fler och fler - ett snitt på 165 spelningar per år. Alla i bandet hade civila jobb bredvid spelningarna och Göte började sin privata arbetarbana på Handelsbanken och sedan Volvo för att därefter jobba på Skandia i 30 år. Göte Johansson har inte bara varit en duktig musiker och sångare utan även bra på något helt annat nämligen simhopp. Flytten till Lidköping med närheten till vatten och anläggningen Framnäsbandet blev inkörsporten till simsporten. Han blev medlem i LGSS (föreningen fyller 100 år 2016) och eftersom Göte tyckte att han inte skulle skörda några större framgångar inom simningen blev det i stället simhopp.
Göte erövrade massor med distrikts- och Skaraborgsmästerskap. När SM arrangerades i Lidköping 1953 vann Toivo Öhman simhoppet medan Göte hamnade lite längre ner i resultatslistan. I Lidköping fanns på 50-60-talet en grupp som kallade sig "Vågar Allt" där Göte var en av medlemmarna. Några andra dåtida kända Lidköpingsbor var Carl-Henry Stålhane, Ulf Hasselblad, "Krullen" Johansson, Olle Lindberg, Ove Sköld och Ulf "Bullen" Johansson med flera. En skämthoppargrupp som gjorde lite hiskeliga "stunts" vid badplatser runt omkring bygden. Det stora framträdandet med upp till fyratusen åskådare var Eldfesten som hölls vid Framnäsbadet. Vid den sista Eldfesten som anordnades hände en fadäs som kunde gått illa men slutade väl.
Ett urklipp med simhopparen Göte Johansson i ett
hopp från tio meter.
Den våghalsige Göte skulle hoppa från 10 meters avsatsen och ner i en uppgjord fyrkantig ram på 3 X 3 meter som brann. Ulf Hasselblad stod på femman och skulle fixa elden. När det inte brann med en gång kastade Ulf ut hela hinken med bensin och därpå en brinnande trasselsudd. Plötsligt brann det inte bara inom den avgränsade fyrkanten utan hela bassängen stod i lågor. - Inte ens uppe från tian såg jag något. Lågorna slog ändå upp till mig och jag väntade länge men till slut bestämde jag för att hoppa ner i eldhavet.
- På vägen ner försvann det lilla hår man hade på bröstet och väl i vattnet gällde det att simma så långt som möjligt från eldhavet och hoppas att det inte brann där. Jag irrade omkring ett bra tag innan jag hittade en plats där jag vågade ta mig upp, berättar den våghalsige Johansson, och fortsätter:
- Det sved till som sjutton och efter showen åkte jag till lasarettet för lite översyn av kroppen och det konstaterades att jag hade klarat hoppet utan några kommande men, avslutar Göte sitt eldäventyr i Framnäsbassängen.
Cool Candys, uppvaktade efter succén med Jämtgubben 1962.
Tro nu inte att Göte Johansson har lagt av spelandet och sina framträdanden. Numera åker han och en annan Cool Candys-medlem, nämligen Arne Nathansohn (medlem ibandet 1964-1976), runt om i bygderna och berättar om sin tid i dansorkestern. De båda som nu passerat 80-årsstrecket är nu inne på sin andra karriär och är verkligen fortfarande still going strong. Göte och Arne spelade tillsammans i Cool Candys under tre år. Det kan vara pensionärsföreningar men även andra slags föreningar som vill boka dessa två pånyttfödda "ynglingar" för att höra och lyssna på Cool Candys karriär. Göte berättar om den första tiden och Arne talar om den senare epoken i bandet.
Arne med sin gitarr, Göte med sin kontrabas Alma, är still going strong.
Publiken som oftast är pensionärer var just den publik som en gång dansade till Cool Candys låtar och får nu uppleva en nostalgiträff samt lyssna till balnd annat den stora hitlåten Silvermåne över bergen som var bandets signaturmelodi.
- Det blir ena publikrekordet efter det andra. I Vedum för ett tag sedan hade man dukat för 50 personer det kom 150 personer för att lyssna på oss. Det är jättekul, tycker Göte om sin andra karriär.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text o foto: Tore Sahlström /www.lidköpingsnytt.nu
Kommentarer
Postat av: beth smedberg
vill veta mer om ulf hasselblad
Trackback
