Roger Lindqvist

Jag har ett stort intresse i vad som sker både härhemma i vårt samhälle, men även därute i den stora världen. Jag missar nästan aldrig ett nyhetsprogram, likaså de olika debatterna som sänds i TV. Kanske det beror på åldern, vad vet jag, men när jag var i 20-årsåldern och såg min pappas intresse i att hänga med, så uppfattade jag honom som en typisk medelålders man, som gillade ointressanta debatt- och nyhetsakualiteter. Men så en dag hade jag själv landat i medelåldern. Och se på mig nu; äpplet har inte fallit så långt från trädet.

 

Det finns saker som berör mig både positivt som negativt. I bland tycker hustrun att jag engagerar mig för mycket. Ta det lugnt, brukar hon säga. Jag önskar att jag kunde, men det är svårt. Att bli känslomässigt bedrövad har jag tyvärr blivit många gånger. Inte minst när jag ser hur orättvisorna breder ut sig. Likaså med hur oskyldiga människor, jag tänker främst på barnen, blir utnyttjade på det mest fasansfulla sätt och vis. Och nästan varje gång, har jag en känsla av att min morfar sitter på min ena axel och säger det han alltid brukade säga: Det är barnen som är framtiden. Det är dem som ska ta över när vi inte finns.        

 

Den 23 juli 2005 fanns en dikt som jag skrivit publicerad i Piteå-Tidningen. Den tillkom efter en tid av funderingar över hur illa ställt det egentligen var med vår värld.

 

 

Ond bråd död, svält och elände.

Människoförnedring,

etniska utrensningar, förföljelse

av minoriteter.

Uppsamlingsläger för plågade

män, kvinnor och barn.

Systematiska avrättningar,

hot och trakasserier,

girighet av den värsta sort.

 

Penningens totala makt i en värld

där ett liv inte betraktas som heligt.

Naturtillgångar skövlas, förstörs,

rikedomar tillfaller de redan besuttna.

Uppsvällda barnamagar,

vanställda kroppar, efter dödspatruller

som i blint raseri lyder sin uppdragsgivare.

I en orgie total avsaknad av förståelse

och känsla för sina medborgares liv

och leverne, som man är satt att leda.

 

Deras väg till oinskränkt makt är kantad

av otaliga oskyldiga offer.

Himlens alla änglar gråter i denna

tidens mörka afton.

Det regnar tårar av blod på den

församlade mänskligheten.

 

ROGER LINDQVIST.