Povel, en av de största
Ibland beklagar man att Sverige är ett miniland. Att vi bara har en befolkning på åtta miljoner. Det gör man exempelvis när man avnjuter Povel Ramel - en man som jag inte tvekar att beteckna som ett musikaliskt och verbalt geni. Det där med verbalt har med ord att göra - och Povel är nästan lika skicklig på ord som på ton.
Povel Ramel - ett geni.
Jag har studslyssnat på bitar ur jättealbumet "Knäppupplevelser", och - för vilken gång i ordningen vet jag inte - konstaterat att baronen från Lidingö är unik i sin bransch. Hade han bott i USA hade han konkurrerat med Bacharach, Bergman och David och blivit inrangerad i evergreengänget med Gershwin, Harold och Arlen, Rodgers - Hart och Cole Porter. Så fint har nämligen baronen skrivit.
Häromdagen visade han sin show från 1959 "Funny Boy" i svart-vitt. Det skedde på Filmhuset och det var faktiskt både en film- och musikupplevelse. Bildmässigt är det hela surrealistiskt, revymässigt likaså. Men musikaliskt är det realism. Faktiskt jordnära - nästan på gräsrotsnivå.
"Stackars Gottwolf" känns som ens egen självbiografi, duetten med Gunwer Bergqvist i "Tänk dej en strut karameller" känns som om Bach hade hoppat upp ur graven, dragit i sig några järn, gått ut på Djurgården och hittat ett piano och gjort om "Toscatan och fugan i d-moll" - fast i dur. Man blir faktiskt lycklig av Povels musik. Och fascinerad av hans ordlekar.
SVENSK SCENHISTORIA
Och vi är 3 000 lyckliga som är eller kan bli ägare till 46023 sekunder Povel-musik, 128 nummer är 78 icke tidigare utgivna. Albumet "Knäppupplevelser" är egentligen inget skivpaket. Trots att det består av 16 LP-skivor. Nej, det är historia. Svensk scenhistoria. Dokumentation av den glädje som miljoner svenskar upplevt i Knäppupptält och på scener. Själv satt jag mig ned med detta enorma verk och utrustade mig med de kritiska tentakler som en recensent bör ha.
UNDERFUNDIG HUMOR
Povel själv rekommenderar i den 74-sidiga broschyr som följer med det enorma skivpaketet att man ska ta det försiktigt.
- Lycka till med botaniserandet och akta er för frosseri även om ni sitter aldrig så insnöad. Överdriven skräcklyssning är inte bra...
Jag har inte sträck- utan studslyssnat. Men hade det varit mindre bråttom och blodigt allvar tror jag att jag kunnat suttit pall vid grammofonen i tretton timmar - eller 46023 sekunder.
Bara för att avnjuta Povels musik, hans ordekvilibristik och hans underfundiga humor. Snacka om vad man vill ha med sig när man ensam spolas upp på en öde ö. Jag vet:
En grammofon, Povels "Knäppupplevelser" och kanske lite kvinnligt sällskap. Jag kan se mig i den situationen. Och över alltihopa lyser moder Sol.
--------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Fredagen den 27 augusti 1976.
Kommentarer
Trackback
