En Cool Candykille...
Gitarren är en trogen följeslagare till Arne Nathansohn,
det har blivit några genom åren. Det är exemplaret köpte
Arne för tre år sedan.
Cool Candykillar för en gammal danstradition vidare - även om det sällan dansar numera.
- Det är jätteroligt med de här träffarna, musiken känner inga åldersgränser, säger Arne Nathansohn. Arne är född i en musikalisk familj i Köpenhamn, pappa var förste klarinettist i Radions underhållningsorkester. - Själv ville jag inte hålla på med blåsinstrument. Däremot upptäckte jag gitarren när jag hörde Mills Brothers, berättar Arne.
Gitarren är sedan dess hans huvudinstrument, även om Arne spelade på hobbynivå och utbildade sig till typograf i stället. När det blev ont om jobb i Danmark sökte han sig till Sverige 1952.
- Först var jag på Bohuslänningen i Uddevalla och sedan på Trollhättans Tidning innan jag 1964 kom till Lidköping och började på WP-tryckeriet, söger han.
Orsaken till att Arne kom till Lidköping var annars att han skulle börja lira med Cool Candys. Han hade ju spelat med andra band tidigare, men nu blev det mer intensivt.
Cool Candys hade ju redan slagit igenom som ett populärt dansband som satte saxofonerna i högsätet. Arne visar en fickalmanacka där han skrivit in 1964-års alla spelningar. Det är tätt mellan ortsnamnen, i maj var det i genomsnitt en spelning varannan dag.
- Det var ju inte så långa resor, även om 14-15 mil enkel resa kunde kännas. Vi brukade komma hem vid tvåtiden på natten och klockan sju skulle vi vara på jobbet. Men vi var ju yngre på den tiden. Till slut blev ändå turnerandet och det allt längre resorna en börda och 1976 lämnade Arne Cool Candys.
- Men det blev många roliga år, vi trivdes väldigt bra tillsammans och vi fick se platser som vi annars knappast skulle ha kommit till. Och nu har jag och Göte Johansson, som också var med i bandet, börjat spela tillsammans igen, säger han.
Cool Candys, på Liseberg 1967. I den här konstellationen
så spelade Göte Johansson på sin Höfnerbas. Basen
har han fortfarande kvar.
Under namnet Coola Candykillar spelar Arne och Göte lite då och då i lagom tempo. Sedan starten 2014 har de gjort ett 20-tal spelningar och ska bl a spela för SPF i Lidköping i februari.
- Vi brukar spela snuttar från de gamla skivorna, och Göte kåserar kring minnen från 60-talets spelningar. Det är jätteroligt, även om de inte blir så så mycket dansat längre sätter åldern inga gränser för musiken. Cool Canydys tiden har lämnat många lustiga minnen efter sig, som när bandet spelade i Västerbotten och inte en enda kotte dansade - alla satt och bara tittade på bandet. Före pausen ville de först kolla in vad Cool Candys dög till, efter paus blev det full fart på dansgolvet.
Att kombinera yrket med hobbyn gick bra i många år, men för Arne passade det bättre att börja på Lidköpings kommunala musikskola 1975. Den var då nystartad, och Arne hade redan arbetat en del för föregångaren på Källandsö. Han trivdes väldigt bra på musikskolan och blev kvar till sin pensionering 1997. Typografyrket har förvandlats sedan Arne började, men han har kvar kontakten med dess gamla gamla historia.
- Lasse Larsson, som jag arbetade med på WP-tryckeriet har hand om Limtorgstryckeriet. Han frågade om jag hade lust att hjälpa till när tryckeriet är öppet på somrarna, och det hade jag ju. Det brukar komma rätt mycket folk och det är roligt att få visa hur det gick till förr i tiden, säger han.
Arne Nathansohn och Göte Johansson, två Coola Candykillar.
"Det gäller inte hur gammal du är, utan på vilket sätt du är gammal" är en fras som Arne Nathansohn uppskattar nu när han skall fylla 85.
- Tack vare musiken känner jag mig inte en dag äldre än 83!
Själva födelsedagen firar Arne tillsammans med sina närmaste, han undanber sig uppvaktning. Han tjuvstartar firandet redan på fredagskvällen med att se Villa spela bandy.
- När jag bodde i Danmark hade jag ingen aning om vad bandy var för något, den sporten finns ju inte där. Men nu har jag fastnat riktigt ordentligt för bandy, säger Arne. Då får väl Villa Lidköping BK hylla jubilaren med en seger mot Sirius. Det låter väl inte omöjligt.
(Intervjun med Arne gjorde i januari 2017).
Kommentarer
Trackback
