Man spelade kula om våren...
Man spelade kula om våren,
innan det blev alltför grönt i snåren.
Utanför skolans vitmålade dörr,
vi spelade kula som aldrig förr.
Ja, så var min barndoms tid en gång,
lekte och busade, var alltid på språng.
En dag tog min barndom abrupt slut,
andra saker stod på lut.
Men när våren återvänder ännu en gång,
och vindarna sjunger sin speciella sång,
det kliar i fingrarna, jag måste ut,
sätter mig i leran för att spela kula som förut.
ROGER LINDQVIST
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja tänk Roger vad vi fick uppleva ! vilken tur och vi hade kul , månne denna kul-tur kommer igen !?
Allt gott till dej !
Trackback
