Volvo PV 444
Frits Bernats Volvo PV 444 är lika kolsvart som alla andra i den första, 12.000 bilar långa serien. Årsmodellen är 1947, men bilen är tillverkad på sensommaren 1950. Volvo var minsann inte ett företag som slösade pengar genom att ständigt typbesiktiga nya årsmodeller.
När den helt nya lilla Volvon premiärvisades i Kungliga Tennishallen i Stockholm för precis 50 år sedan lottades det varje dag ut en bil på inträdesbiljetterna. Men det fanns en hake - vinsterna var ännu inte tillverkade.
Då var det annorlunda 1951, när lantbrukaren Oskar Johansson utanför Lidköping tog en lott. Första pris var en Volvo PV 444, svart och av den ursprungliga modellen. Oskar vann förstås den lilla svarta, och så blev han bilburen för många år framåt. Ända till 1972 körde han sin PV på de västgötska vägarna. I ur och skur. Istället för att sälja bilen för en struntsumma eller byta in den för ännu mindre ställde han in bilen i ett skjul och spikade igen dörrarna.
SYRLIGA RUTOR
Det var så som Frits Bernats fann bilen för fyra år sedan. Fortfarande inspikad och förstås i behov av renovering. Idag ser bilen ut som ny, men allt är faktiskt inte helrenoverat på denna mycker sena A-modell.
- Nej, motorn är inte iordninggjord, berättar Frits. Men allting annat! Inklusive rutorna, som fått de exakt korrekta stämplarna med texten Duplex.
- Det var rätt besvärligt, fortsätter Frits. Texten, som är några centimeter lång och sitter i nederkanten på rutorna, skulle etsas in i glaset, men med en syra, som var så stark att den inte får säljas i Sverige!
Nåväl, efter några försök med importerad syra i olika koncentrationer lyckades det och den lilla detaljen är som pricken över i.
Frits Bernats bil har chassinummer 12.311, vilket gör den till en av de allra sista, faktiskt den nyaste A-modell som finns med i Svenska Volvo och PV-klubbens medlemsförteckning.
ETT BRA KÖP
Från allra första början hade Volvo räknat med att sälja 8.000 exemplar av sin nya lilla bil. Men redan under premiärutställningen var det drygt 2.000 personer som tecknade kontrakt på en ny PV 444.
De 4.800 kronor bilen kostade 1944 var väl använda pengar. När bilarna äntligen började levereras, i februari 1947, hade priset stigit till strax över 6.000 kronor.
Men Volvo höll sitt prislöfte till dem som nappat tidigt. Många av dessa förutseende köpare kunde sedan hämta ut sina bilar eller så kunde de sälja sina kontrakt, ibland för dubbla pengar. När tillverkningen kom igång i början av 1947 utökades serien till 12.000 exemplar och dessutom kom en variant, den så kallade PV 444 AS, där S står för Special. Den var så vansinnigt luxuös att den inte var svart utan upphetsande duvgrå.
Volvo PV 444 skilde sig på flera avgörande punkter från 1930-talets Volvo-bilar. De hade alla haft sexcylindriga sidventilmotorer och de var inte billiga. Ingen av dessa modeller hade byggts i fler än 2.000 exemplar.
STATUSBIL
Nu kom 444 med fyrcylindrig toppventilmotor på 1. 414 cc, självbärande kaross och ett mycket intressant pris. Inredningen i den första serien var för sin tid ytterst elegant och avancerad.
En lördag i början av april 1945 gjorde tidningen Motors utsände den första provkörningen som någon utanför Volvo-leden fått göra. För den utsände reportern var turen med Volvon som att köra en raket, fast med mycket bättre väghållning.
Den bil han körde var den så kallade X1, som hade registreringsnummer O11777 och som sedan kördes tusentals test- och demonstrationsmil under det kommande året. Sommaren 1945 turnerade X1 hos alla den tidens Volvo-handlare, från söder till norr. Det var verkligen hög status att synas i en ny PV 444 i slutet av 40-talet, trots att bilen varken var utländsk eller dyrbar. I själva verket var det för många köpare av stor betydelse att bilen var just svensk. Rejäl på ett sätt som man kände till, litet folkhemsk helt enkelt.
Den grönmålade toppventilaren under den framåtöppnande huven gav cirka 42 hästkrafter; uppgifterna varierar en smula. I en broschyr står det 40 hästkrafter vid 3.800 varv.
INGEN RACER
Det hände inte mycket under den första seriens tid. Det var ju därför som man kunde nöja sig med en typbesiktning. Att hypoidbakaxel infördes från chassinummer 8378 var inte nog för att typa om. Men det räckte för att sänka ljudnivån en smula.
En lätt förändring kom dock på slutet: de 375 sista bilarna (A+AS) hade en motor med 44 hästars effekt, en förändring som man åstadkommit genom förändringar i kamaxelkurvor och ventilmekanism. Eftersom Frits Bernats 47:a egentligen är en sen 50:a, nästan en 51:a, så har den också denna "starka" motor. Fast den blir ju knappast mycket piggare för det. 1950 var det heller ingen som köpte PV för att köra fort.
1950 köpte man istället bil för att slippa åka SJ-buss eller motorcykel. En egen bil var ett rent makalöst jättelyft från ens tidigare transportvanor - plötsligt var vi ett bilburet folk.
-----------------------------------------------------
BILSPORT 3 ¤ 1995
Kommentarer
Trackback
