Det bästa som finns...
Andreas, Malte och Norah, Storforsen, Bredsel på nationaldagen 2016.
Malte Lindqvist.
Jag har fina minnen av den här dagen, den 6 juni 2016. Men det fanns en oro också. På Sunderby sjukhus låg samma dag Elisabeth med en blodförgiftning och en oförklarig blödning i sin mage. Hon var trött så innerligt trött av sin blodförlust. Det hade kunnat slutat riktigt, riktigt illa. Så medan vi gick där på stenhällarna vid Storforsen, så hade jag mina tankar på Elisabeth. Som om det inte var nog. Hon hade även drabbats av njursten som blev väldigt komplicerad. I 12 dagar låg hon på sjukhuset. I 12 dagar hälsade jag på henne varje dag. I 12 dagar kom jag ensam hem till vår lägenhet och kände mig orolig. Det var nåt fel då inte Elisabeth var vid min sida. Pga hennes njurstenar så var hon tvungen att uppsöka vård i Umeå. Hon hade en besvärlig infektion i sin kropp som gjorde henne så trött att hon knappt orkade stå på sina ben. Så småningom blev det operation på sjukhuset i Sunderbyn.
I såna här stunder är det en välsignelse att ha sina barn, barnbarn och sonhustrur. 2009 drabbades hon av den fruktade svininfluensan. I en vecka låg hon nedsövd i respirator. På lasarettet i Piteå sa man att de två mest sjuka i svininfluensan just då, var Elisabeth och en manlig patient. Hennes doktor beskrev Elisabeths tillstånd som livshotande. Vid varje besök var jag tvungen att ta på mig munskydd och skyddskläder. Våra barn fick inte ens komma på besök den första tiden på grund av smittorisken. I samma veva blev barnbarnet Norah sjuk i 40-41 graders feber. Då kände jag mig illa till mods. Norahs feber gick tack och lov över. Tack gode Gud för det. En dag så kallade hennes doktor in mig på sitt rum. Det var då jag tänkte att det här kommer att sluta illa. Tack och lov så vände allt. Doktorn berättade att man så smått hade börjat väcka henne ur dvalan.
Så kom dagen då jag med glatt sinne åkte för att hämta hem henne. Det var en fin dag. Det finns inget dåligt som inte har nåt gott med sig; Elisabeth slutade röka. Hon fimpade för gott!
Kommentarer
Trackback
