Furornas blick

På den rastplats vi stannade på igår, så tyckte jag att de här furorna tittade så konstigt på mig. Jag kände mig väldigt liten i deras sällskap. - Vad vill ni, ropade jag högt. Men typiskt för dessa träd, de svarar ju aldrig. Möjligen så hörde jag ett litet susande, men det var allt. Jag önskade dem i alla fall en glad midsommar innan vi åkte vidare.
 
Foto: Roger Lindqvist  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0