Farbror Sven /1946
Hej igen Roger ! För oss som växte upp med Hylands Hörna kommer Lennart aldrig att falla i glömska.Han var ju också en fantastisk sportreporter ,ishockeyreferatet "den gliiiider in i mål" kan man höra hur många gånger som helst. Lennart fick en gång frågan vilken som var den lättaste/svåraste sporten att referera , han sa att friidrott är väldigt svårrefererat , eftersom där händer saker överallt hela tiden . Simning tyckte han var lättast , där flyter alla i varsin fåra. Jacob Hård gick i samma skola som jag när jag växte upp , han är sig väldigt lik sen 60 o 70 talet ,fortfarande väldigt pojkaktig. Tycker att han är väldigt bra , inte för att vi gick i samma skola på Lidingö , utan för att han har ett sånt brinnande intresse , det hörs att han tycker att friidrott o längdskidor är det roligaste som finns , det smittar av sig på den som tittar. Tur att han får hjälp av 2 st Anders , Gärderud o Blomqvist.
Jag flyttade från Lidingö 1984 , hamnade i Uppsala , och är kvar där än ,när jag berättar om alla kändisar man träffat på Lidingö blir en del av mina arbetskamrater lite irriterade och tycker jag skryter. Men bara för man träffat flera storheter som dom flesta bara får se på TV , så tror jag verkligen inte att jag är nån storhet själv. Ska sanningen fram har jag många gånger önskat att jag fått växa upp någon annanstans än på Lidingö. Det var så att säga ett outtalat krav att man skulle skaffa sig en akademisk utbildning vilket mina syskon och mina kompisar gjorde. Jag gick 4-årig teknisk linje och blev gymnasieingenjör ,ett misslyckande även om ingen sa det rakt ut. Men jag har klarat mej bra ändå, jobbat på gräsrotsnivå , idag på Vattenfall , o trivs väldigt bra med det.
Apropå kändisar ,det finns ju en baksida ibland med att vara kändis ,hela ABBA bodde ju på Lidingö på 70-talet,kommer ihåg Frida som kom med sin röda Maserati för att handla , Ejhedens livs tror jag affären hette.Det blev ju stor folksamling direkt , det tog nog 3 gånger så lång tid för Frida att handla än för oss vanliga. Men Frida såg inte besvärad ut ,och kör man en röd Maserati , inser man nog att man inte försvinner i vimlet.(jag har alltid varit bilintresserad och vet att Frida körde en Maserati Merak). Min mamma var alltid imponerad av kändisar ,när hon var i 70-80 år åldern berättade hon ofta och gärna att hon spelade bridge med Michael Nyqvist mamma , vad hon hette sa hon aldrig. Nu efteråt har jag tagit reda på att hon hette Gerd ,och dog nästan samtidigt som min mamma ,januari 2014 .Skönt at hon slapp uppleva Michaels alldeles för tidiga död. Min mamma berättade också ofta om att hon bodde i samma hus på Lilla Essingen i Stockholm som Evert Taube med familj gjorde. Det var på 30-talet , så Evert hade väl inte börjat tjäna så stora pengar än. På Lilla Essingen bodde arbetarklassen , dom flesta jobbade på Elektroluxfabriken som låg där , men min morfar körde taxi.Dom rika bodde i flådiga villor på Stora Essingen. Mamma berättade ofta om att när hon en gång var på det lilla konditoriet där de bodde , kom Sven-Bertil Taube in med sin mamma. När bara min mamma såg det , sträckte Sven-Bertil in pekfingret i skyltfönstret och drog till sig en stor klick grädde från en tårta , som han sen slickade i sig. Min mor var stum av beundran , hon hade ju aldrig vågat göra så själv. Lite tankar som snurrar i huvet från Tomas
Hej, Tomas! Hylands hörna var ju ett måste för mina föräldrar när det begav sig. Även lilla jag satt ju och njöt av alla artisterna och de musikaner som ingick i husbandet under ledning av "Big Simon" dvs Simon Brehm. Jag har under en stor del av livet försökt att dokumentera det mesta möjliga. Mitt historiska intresse ligger bakom allt detta. Under åren ute på olika dansestrader mm så har man träffat på många kändisar. Hep Stars med Svenne och Lotta. Sten & Stanley, Yngve Forssélls, Bertil Bertilsson, Olle Björklund, Tage Erlander, Kjell-Olof Feldt, Jarl Borssén, Vikingarna, Trollkarlen John Houdi, Thore Skogman, Mona Krantz, Kent Finell, Sune Mangs, Kjell Öhman, Git Skiöld och många fler. Om dessa möten har jag berättat om i vår lokaltidning Piteå-Tidningen. Och detta är inte alls för att skryta på nåt sätt, det är en historia som många har gillat. Det du berättar är också intressant. /Roger
Hej igen ! Ja Hylands hörna var ju verkligen något hela familjen tittade på under lördagskvällarna. Jag kommer inte ihåg Simon Brehm , däremot Leif Asp , kommer ihåg när han spexade och satte sina glasögon uppochner och visade att han kunde spela piano ändå.Tyvärr blev han inte heller,liksom Simon Brehm, särskilt gammal.Kommer i håg Hylands Höger-hörna 3 sep 1967 , sent på kvällen kördes en skräck-kortfilm av Arne Mattsson ,Ensam i natten ,som gjorde att jag inte kunde sova gott på en vecka.En ung desperat flicka behöver av någon anledning hjälp , men när personen hon tilltalar vänder på sig, ser han ut som en dödskalle. Jag lyckades efter mycket om och men få se filmen igen på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva här i Uppsala. Då blev det uppenbart att det inte var någon skådespelare med dödskallemask man anlitat , utan en docka som rörde sig ganska onaturligt , men men , tillräckligt för att skrämma vettet ur Tomas 10 år. Ett inslag i början på 70-talet som jag gillade i Hylands Hörna hette "Chans till chansen" där nya artister fick möjlighet att visa upp sig. Mina favoriter blev direkt Rank Strangers med Mats Rådberg , de spelade och sjöng "Early morning rain". Några år senare 1976 , jobbade jag på vaktmästeriet på SIAB Byggen innan jag skulle rycka in i lumpen 1 nov. Där delade jag ut internposten, blev förvånad när jag såg att det stod Mats Rådberg på ett kuvert , tog för givet att det var "en annan" Mats Rådberg. Men så var det inte alls , det var den rätte Mats Rådberg som jobbade som arkitekt där , en mycket ödmjuk och trevlig kille. Med vänlig hälsning Tomas
