Fotspår i sanden
Så byggde vi vårt hus på en höjd vid havet. Där framlevde vi våra liv under både möda och besvär, men även i sann gudomlig glädje. Havets och vågornas rytm, vaggade oss till sömns och vid fönstret i de ljumma klara sommarkvällarna, la jag min arm omkring dig. Vi var mitt i våra liv, och hjärtat slog så starkt i våra bröst, och det levande livet tycktes så vänligt.
Men så kom den dagen då vi under stundom sorg och nedstämdhet lämnade den plats som vi lärt oss älska, och som varit vårt under många innehållsrika år. I sanden vid det stormande havet lämnade vi våra avtryck. Allt blev till ett minne till de efterföljande att du och jag en gång varit där.
Roger Lindqvist
Kommentarer
Trackback
