När dina broar revs
När alla dina broar var rivna,
satt du ensam kvar i dina svarta ruiner
Landskapet låg tyst mörkt och öde
inget liv, inget ljud på mils avstånd
Förutom ditt bultande ångestfyllda hjärta
Men så en dag växte liv upp ur de
svarta förkolnade resterna
Ett mirakel föddes framför dina trötta tomma ögon
Din slumrande trötta hjärna
försökte med all sin kraft registrera det
märkliga skeendet
Livet tog återigen tag i dig, gav dig
tusen skäl att leva
Livet, som du ibland stundom föraktat
gav dig din tro tillbaka
Tron på en framtid, på ett fortsatt liv
i kärlekens heliga tjänst
Roger Lindqvist
Kommentarer
Trackback
