Den slumrande staden
Det var den kvällen när månen lyste halv, och snön hade pudrat gatorna vita. Neonskylten utanför en av de många butikerna lyste i skarp kontrast till den vita omgivningen. Sånär som på några sena kvällsflanörer, gick jag ensam omkring i mina egna tankar förbi ett av de mindre kvarteren.
Den slumrande staden hade i detta ögonblick dragit sitt täcke över sig. Men just nu, bara nu hade den stängt sitt ena öga, för även en stad måste få komma till ro ibland, mitt i den stormande världen.
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
