Monologen som inte kom med
För några år sedan ringde Siw från Pite Revyn och beställde en monolog. Jag frågade om det var något speciellt ämne som hon tänkte på. - Du får fria händer, blev svaret.
Det var då som "Bakåtsträvar´n" föddes. Kanhända var det mig själv det handlade om, jag som är känd för att blicka bakåt. Närjag presenterade den färdiga texten så tyckte Siwan att den var på tok för lång. Typiskt mig, när jag börjar skriva så är det lätt hänt att texten blir ca 6,5 kilometer lång. Kanske ibland flera mil.
- Han som ska framföra den kommer nog inte att minnas allt, sa Siw. Ok, sa jag. Men istället för att kasta den så skickade jag den till redaktionssekreteraren Jan Lundquist på Piteå-Tidningen. Han tog tacksamt emot den, men delade upp den i två delar. Den gjorde sig säkert mycket bättre i den versionen.
Kommentarer
Trackback
