Bakom mentalsjukhusets fönster...
Bakom ett fönster på de gråkalla väggarna ropar nån på hjälp. Vissa lyssnar, andra inte. Dagarna kommer, dagarna går livet går i samma oändliga spår. Väggarna har genom åren samlat på sig skriken, förtvivlan. Ångesten har tvättat bort all den färg som en gång fanns. Glädjen är ytterst sparsam. Ibland blir natten dag, och dagen natt. För många är livet nattsvart.
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
