Farfar och älgen
Farfar han är kort,
en dag han blåste bort,
han hamna på en gren
ovanför en ovanlig sten
Där sitter farfar nu, å ropar hu hu
jag vill ju komma ner
finns det ingen alls som ser
Men farfar sitter kvar,
har nu suttit i flera dar,
han brölar som en tjur,
som sitter i en bur
Nu är han less å trött,
har blivit sur å stött
å regnet piskar obarmhärtigt blött
Farfar är ännu kvar,
fast det passerat 28 dar
ingen har honom sökt,
han känner sig rätt rökt
Han har nog vuxit fast,
på grenen som just brast,
faller ner mot backen i fartfylld hast
Han landar på en tjur,
en älg som stått på lur,
nu suckar farfar tungt,
han som ville ha det tryggt och lugnt
han försöker tanken stilla,
detta kan ju sluta illa
Älgen mot skogen far
på ryggen skumpar stackars farfar.
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
