Ingen var lyckligare än mig...
När jag började spela trummor på riktigt, året 1968, hade jag inga egna trummor hemma, förutom en marschtrumma som jag hade fått låna av kommunala musikskolan i Piteå. 1970 fick jag till låns ett Trixonset av kusinen Gösta Lindkvist. Ingen var lyckligare än mig vid det tillfället. Det fanns visserligen ett trumset i Centralskolans musikrum av märket Gretsch, men det var ju där, och inte hemma hos mig. Så kom Gösta med räddningen. Det är jag honom evigt tacksam för.
Kommentarer
Trackback
