Vid sitt fönster
Hon sitter vid sitt fönster och tittar ut,
för henne har det riktiga livet
sedan länge tagit slut.
Minnena är det enda som finns kvar,
minnena från flydda lyckliga dar.
Från sitt fönster har hon sett hur solen strålat,
även hört regnvattnet som försiktigt porlat.
Varma sommarkvällar med de kära,
alla dem som stod henne så nära.
Alla fanns runt omkring henne en gång,
när luften fylldes av vacker fågelsång.
Nu är allt så förändrat hon känner ingen ro,
vet inte eller vad hon ska tycka eller tro.
Roger Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
