Du och jag
Foto: Roger Lindqvist.
Vi satt på en bänk under det stora trädets skugga.
Du och jag.
Det var endast den blå sommarhimlen
som tittade på, genom grenverket.
Roger Lindqvist.
Öppna din grind.
Foto: Roger Lindqvist.
Låt inte livet omgärdas av ett staket.
Öppna i stället grinden till friheten,
så du kan plocka dina blommor.
Roger Lindqvist.
Droppar på ett blad
Foto: Roger Lindqvist.
Dina sorgsna tårar,
är som sköra tunna droppar
på ett blad.
Roger Lindqvist.
Rogers lilla balkongvisa
En stund på balkongen gav mig inspiration till denna lilla visa. Melodi: Uti vår hage:
Ut på balkongen hörs alla de djur,
hör humlans surr.
Vid min kopp med kaffe
står myggen på lur.
Hej hopp på dig lilla spindel,
du får mig att känna svindel,
på alla de trådar du svingar dig fram.
Surr, surr, på dig gamla humla,
å sluta med blommor fumla,
så bra att du dricker
din nektar upp.
Plus 67 verser till...
Roger Lindqvist.
Ditt dyrbara liv
Låt inte ditt dyrbara liv,
bli en annan människas
leksak.
Roger Lindqvist.
Att inte förstå
I bland kan man inte alls förstå,
det andra tycker man skall förstå.
Roger Lindqvist.
Reflektion
Det som är det är,
tills den dagen det förändras.
Roger Lindqvist.
Solbesök
En solstråle har kommit och hälsat på,
från sitt hem, däruppe i det blå.
Roger Lindqvist.
Vad som än händer
Vad som än händer - så händer det!
Roger Lindqvist.
En gång bar du mig på dina axlar...
...en gång för väldigt länge sen.
Du var min pappa,
och den starkaste av alla pappor
i hela världen,
Om världens omfattning,
visste jag inte ett dugg.
Världen det var du och mamma.
Så min syster förstås.
Så en dag blev jag din pappa,
på sätt och vis.
Jag bar dig visserligen inte
på mina axlar,
men jag brukade krama dig,
så fort vi sågs.
Jag minns att jag tyckte
att du blivit så liten,
ännu mindre än vad du
någonsin varit tidigare.
En dag flyttade jag dina saker
till ett äldreboende.
Och jag visste i samma stund,
att din tid på jorden sakta men säkert
höll på att ta slut.
Så kom den där aftonen,
när du släppte ditt krampaktiga tag
om livet.
Och när vi förlorat dig,
minns jag den tomhet som
översköljde mig.
Den var så påtaglig,
att jag nästan kunde ta på den.
Första gången jag kom in
där du hade bott,
efter ditt frånfälle,
så kände jag förnimmelsen av dig.
Min hjärna visste att du var borta,
medan hjärtat kände att du som
vanligt fanns i rummet.
Jag såg dig där du satt,
på din vanliga plats vid köksbordet.
Du log ditt vanliga leende,
och bjöd mig att göra dig sällskap.
En gång bar du mig på dina axlar...
Roger Lindqvist.
En gång bar du mig på dina axlar...
Så länge som jag andas
Så länge som jag andas,
finns du i mitt hjärta.
Så länge som jag andas,
är din smärta min smärta.
Så länge livet rår,
skall jag torka bort din tår.
Roger Lindqvist.
Vem tröstar clownen?
När den roliga clownen ramlar i cirkusmanegen,
skrattar alla åt honom.
När han sitter ensam i sin loge och gråter,
tröstar ingen honom.
Roger Lindqvist.
Bild: www.lichtbildnerin.de
Ett trasigt liv
Man kan tycka vad man vill om detta.
Men ett trasigt liv kan man inte ersätta.
Roger Lindqvist.
Bild: www.kpnet.dk
Stålmannen PUTIN
Stålis - Vladimir Putin i den nya filmen: "Stålmannen återvänder".
En man ifrån öst,
som kände hat i sitt bröst,
tyckte inte om det originella,
när en man blir till en vacker fjälla.
Han lät därför kulor och kanoner,
blixtra fram i vådliga explosioner,
kanske för att sätta sig i respekt,
för sin uppblåsta släkt.
Roger Lindqvist.
Dina ögon
När jag en dag gjorde den fasansfulla upptäckten,
att ljuset i dina vackra ögon hade slocknat,
förstod jag att något allvarligt hade hänt.
Det tog nära på ett år, innan dina ögon
återigen visade tecken på ljus och liv.
Roger Lindqvist.
Suck av vemod
Du världens moder/fader, må sucka djupt i ditt vemod,
hur dina barn behandlar varandra härnere på jorden.
Detta var väl inte din tanke?
Roger Lindqvist.
En hand som slår
Bild: www.sverigesradio.se
En hand som slår, ger både ytliga som inre sår.
Roger Lindqvist.
Att umgås med Livet
Döden, du som för det mesta
kommer på objudet och olägligt besök.
Oartig i ditt nonchalanta uppträdande.
För det mesta helt motbjudande.
Vissa säger sig vara vän med dig.
Jag tillhör dock icke din vänskara.
Men trots min starka aversion mot dig,
så är ett framtida möte tyvärr ofrånkomligt.
Tills dess skall jag umgås med din raka motsats:
LIVET!
Roger Lindqvist.
Vårt nyfikna Jag
Människans mål har alltid varit,
att röra vid det orörbara,
att nå det onåbara.
Både det orörbara,
och det onåbara,
ligger utanför tid och rum.
Jag tror att en dag kommer
vetskapen.
Vi måste endast vänta.
Roger Lindqvist.
Insikt & Utsikt
Insikten är förhållandevis rätt god.
Detsamma gäller icke utsikten.
Roger Lindqvist.
