HARRIET BOSSE (1878-1961)
Harriet Bosse, 1915.
Mellan 1901-1904 var hon gift med August Strindberg, och fick med honom dottern Anne-Marie (1902-2007). 1927-1932 hette maken Edvin Adolphson. Hon medverkade endast i några filmer. Hon syntes mest på de olika teaterscenerna.
GRETA ALMROTH (1888-1981)
Mellan 1912-1940 medverkade hon i 32 filmer. De flesta inspelade under stumfilmsepoken.
Lena Granhagen
Olof Thunberg och Lena Granhagen, 1959.
Lena Granhagen, 1963.
Viveca Lindfors
Sonja Stjernquist, 1962
Sickan Carlsson, 1963
Mona Malm, 1963
Lena Söderblom /1966
Sonja Wigert
Hasse Ekman
Hasse Ekman med hustrun Agnetha Wrangel.
Hasse Ekman med hustrun Eva Henning.
Hasse Ekman med hustrun Tutta Rolf.
Hasse Ekman med hustrun Eva Henning och dottern Fam.
Ulla Jacobsson - 1952
Den store Lars Hanson
Lars Hanson, 1958.
Gunnel Lindblom /1965
Ulla Sallert /1973
Birgit Ahrle och Eric Gustafson /1974
Signe Hasso /1958
Maj-Britt Nilsson - 1961
Hasse Ekman och Tutta Rolf - 1955
Sigurd Wallén (1884-1947)
HUSMODERN ¤ Den 1 april 1974
Holger Löwenadler - 1974
¤ Att försöka beskriva Holger Löwenadler på svenska är inte lätt. Det är som om vårt futtiga svenska språk med alla dess "alltså" och "liksom" klingar fel. Det borde liksom skrivas på franska - alltså. Esprit, noblesse och elegance, det är Holger från Småland.
I dagarna har han haft premiär med en huvudroll i den franska komedin "Stackars Frankrike" på Maxim. I dagarna har det också varit premiär i Paris. På en Louis Malle-film där Holger har en av rollerna. Under inspelningen i Frankrike tvingades han dagen lång att prata på franska och tänka på franska. Och tänkte väl ibland att är man 69 år så är det väl dags att lägga av. Men har man bara vilat upp sig lite är det bra roligt att köra igång igen. Och pjäsen på Maxim var rolig. Och gänget han skulle spela med kände han sen Dramaten - det var ett trivsamt gäng.
Men premiärnervositeten finns där, nu som i tjugoårsåldern - det blir aldrig bättre. Det hjälper inte att man vill göra sitt bästa. Man kanske står där utan att kunna göra sitt allra bästa. Det går inte fram, man får ingen kontakt - och skräcken infinner sig.
- Skyll aldrig på publiken, sa en gång en stor regissör. Det finns ingen dålig publik, bara dåliga skådespelare.
Holger Löwenadler vet att det finns en, om inte dålig publik, så dock en som är "svårare". Det gäller inte minst när man spelar komedi.
- Ja, det är svårare att spela komedi. Det kräver dubbelsyn och ett allvar. Man får inte göra sig löjlig, man ska kunna känna löjligheten. Det gäller att tala tydligt, så att inte poängerna går förlorade. Det måste också vara ett annat tempo i komedi, ett tempo som kan vara svårt att hålla.
TV har sina fördelar på det området. Tempot ordnas med klippning och bildväxlingar.
- Många av dagens unga skådespelare blir bortskämda av TV och film. De tillåts vara naturliga. På scenen ska man inte vara naturlig, man ska spela naturlig. Det kan vara svårt att övertyga dem. Många vill inte ändra sig, är rädda att förlora sin personlighet.
Vad är det för personlighet som inte tål att spelas ut? Nå, det är bara halvtalangerna som inte vill lära sig. Vi snappar upp en replik från en ungdom vid ett bord intill. Holger Löwenadler beklagar att han aldrig kunnat lära sig stockholmssnacket inifrån. Aldrig kunnat hänga med i modeord som stenkul, häftigt. Det låter inte som ekensnack när han med sin distinkta stämma provar orden: - Det var en jättehäftig lokal det här. Det låter bara som Löwenadler. Men själv är han störthäftig.
HUSMODERN ¤ Den 25 februari 1974
