TID TILL EFTERTANKE
Det nya året närmar sig med stormsteg. Och som en naturlig del, tränger sig tankarna på, när man så här i slutet försöker sig på att sammanfatta det gågna 2008. På det personliga planet har det mesta varit okej. Även om jag vid midsommartid lita nervöst fick vänta på försäkringskassans utslag. Efter många möten med handläggare, doktorer, arbetsgivare är det liksom skönt att äntligen komma till ro. När utslaget sen blev till min fördel, så kändes det som om en stor sten lyfts från mina axlar. Att "måste" lämna sitt jobb, var inte det allra lättaste. Men när kroppen så småningom sa ifrån så fanns inget annat att göra, och det var med en slags sorg som jag 2002 gick hem från mitt jobb, för att aldrig mer återvända. Vad jag mest saknat genom åren är den sociala kontakt som det innebär att ha ett jobb. Vid frukostbordet fanns en härlig stämmning, när vi tillsammans försökte oss på att lösa världsproblemen. Och jag tänker ibland lite vemodigt på alla de av mina arbetskamrater som inte längre finns mitt ibland oss. Tack snälla Bosse för att jag fick förmånen att lära känna dig. Tack Harry L., för din alltid sprudlande energi, som liksom var en vitamininjektion för oss alla. Ett nytt kapitel ur livets bok, håller på att skrivas, men jag ska aldrig glömma er, Christer H. Brage, Harry N. Olle, Göte L. Göte A. Kalle, Naser, Eva, Bruno, Lasse, Bertil, Stig, Sven, Per-Olov, Lasse L., och många många fler.Vad som betytt allra mest under det gångna året, är utan tvekan barnbarnet Norahs födelse den 28 juli. Att få den stora äran att bli farmor och farfar åt "vårt lilla mirakel", trotsar naturligtvis allt annat.
Slutar med en illustration från "det gamla" Piteå, som det en gång såg ut, Storgatan klädd i vinterskrud
Kommentarer
Trackback
