-"Bland det största ni gör i ert liv."
Den andra april 1987 var vårt hus inflyttningsklart. Redan föregående höst - 1986 - skrevs köpekontraktet under, och vi visste då att vårt Älvsbyhus skulle leveraras någon gång i början av februari 1987. Längtan visste nästan inga gränser. Det skulle bli skönt att få flytta in i ett nytt och fräscht hus, med alla bekvämligheter. "Det här är nog bland det största ni gör i ert liv," sa försäljaren Roland, när vi äntligen efter mycket funderingar plötsligt insåg att detta var det enda rätta. Det där om att det är det största man gör under ett liv, det kunde vi väl hålla med om, så där. Det absolut största här i livet, hade vi fått vara med om i januari. Då föddes Daniel, som trea i den Lindqvistiska brödraskaran. Danne var alltså inte ens fyllda tre månader när vi så småningom flyttade in i vårt hus. Storebror Andreas var vid det här laget nästan exakt fem år, medan mellanbrodern Robert var lite drygt två. Idag "fyller" huset alltså 22 år. Och nu sitter vi här ensamma med våra två katter, sedan barnen flyttat ut, en efter en. Sånt är livet.
Hösten 1986 på började jag markarbeten och förberedelser inför
husleveransen i februari 1987. På bilden: fr.v. Ante, grannflickan
Rebecka och Robert.
Den gamla trotjänaren från min arbetsplats på Furu, Bolinder
Munktell från 1953, kom väl till pass när jag fraktade bort bl.a.
jordmassor. På bilden syns våran Robert, drygt två år gammal.
"Där till vänster ska huset stå"!
Allt var noggrant förberett, för den kommande hustransporten.
Så en dag hände nåt spännande. Grundmonteringen påbörjades av
Björn från Älvsbyn. Och hela vår tomt blev till en byggarbetsplats.
Det grävdes och grävdes i flera dagar. Mitt under den januarikalla
vintern.
Eftersom vi bodde kvar i vårt gamla hus på samma tomt, så kunde
arbetet följas från första parkett.
Från vindan i vårt gamla hus var sikten perfekt ned på det arbete
som gubbarna där nere gjorde.
Även Robert följde arbetet med grundmonteringen med stort
intresse.
Hemmansägare Lindqvist med spade i hand, granskar den färdiga
grunden. Till full belåtenhet.
Elisabeth står och drömmer om vårt Älvsbyhus.
Så en dag i början av februari kom två sektioner av vårt hus.
Tätt följd av ytterligare tre nya sektioner.
Så påbörjades uppförandet av vårt nya hus.
Här är takstolarna på plats. Och huset börjar mer och mer att faktiskt
likna ett hus.
Det färdiga resultatet på bild från 2001.
Hösten 1986 på började jag markarbeten och förberedelser inför
husleveransen i februari 1987. På bilden: fr.v. Ante, grannflickan
Rebecka och Robert.
Den gamla trotjänaren från min arbetsplats på Furu, Bolinder
Munktell från 1953, kom väl till pass när jag fraktade bort bl.a.
jordmassor. På bilden syns våran Robert, drygt två år gammal.
"Där till vänster ska huset stå"!
Allt var noggrant förberett, för den kommande hustransporten.
Så en dag hände nåt spännande. Grundmonteringen påbörjades av
Björn från Älvsbyn. Och hela vår tomt blev till en byggarbetsplats.
Det grävdes och grävdes i flera dagar. Mitt under den januarikalla
vintern.
Eftersom vi bodde kvar i vårt gamla hus på samma tomt, så kunde
arbetet följas från första parkett.
Från vindan i vårt gamla hus var sikten perfekt ned på det arbete
som gubbarna där nere gjorde.
Även Robert följde arbetet med grundmonteringen med stort
intresse.
Hemmansägare Lindqvist med spade i hand, granskar den färdiga
grunden. Till full belåtenhet.
Elisabeth står och drömmer om vårt Älvsbyhus.
Så en dag i början av februari kom två sektioner av vårt hus.
Tätt följd av ytterligare tre nya sektioner.
Så påbörjades uppförandet av vårt nya hus.
Här är takstolarna på plats. Och huset börjar mer och mer att faktiskt
likna ett hus.
Det färdiga resultatet på bild från 2001.
Kommentarer
Trackback
