Roger Lindqvist

Ja, det var väl den uppfattningen man hade som barn. Långfredagen var den mest trista dag på hela året, tyckte man när man var barn. "Knappnålstystnad" var vad som gällde. Även om mina föräldrar inte gick i kyrkan, så var de "färgade" av stundens allvar. En mollbestänkt ton vilade över min barndoms långfredagar. Affärerna var stängda, på radion spelades inte alltför "klämkäcka" låtar, det var helt enkelt en dag av sorg och eftertanke. Idag ser allt betydligt annorlunda ut. Nu har det nästan "svängt" för mycket åt det andra hållet. Nu finns snart inga mer gränser att spränga. Som sagt, idag är det alltså långfredag. Undrar hur många av det idag uppväxande släktet som vet varför vi firar påsk?