Roger Lindqvist

Sommaren 1968. Examen i Hortlax kyrka. Sen väntade friheten i form av bad, sol, kompisar, glass, serietidningar, lata morgnar, lek och bus - och framförallt den livsnödvändiga cykeln. Min kompis Per och jag, tillbringade all vår vakna tid på cykelsadeln. Frihetens vindar blåste i vårt sommarljusa hår, och inga bekymmer fanns på den blå himmeln, förutom ibland alltför mycket regn och rusk. Vi levde för stunden, och äventyret väntade bakom varje hörn. Badplatsen i vår by kallades för Höträsket. Där bestämde vi oss för att istället för badbrallor, helt enkelt bada med kläderna på. Och detta vi gjorde. Mottot var kort och gott: "Gör det idag, imorgon kan de vara försent." I vår by fanns en bensinstation som hette ESSO. Det var där vi fick dille på att samla på reklamdekaler, med texten: "En tiger i tanken." Och jag vill minnas att hela mitt rum därhemma var överfyllt av dessa klistermärken. Och jag skulle tro, att så var även fallet hos min kompis Per. En solig sommarmorgon, när jag hade otroligt mycket - kanske alltför mycket - spring i mina ben, bestämde jag mig för att göra min pappa lite glad. Ute på gårdsplanen stod min fars ögonsten, en mörkblå bubbla av årsmodell -58. För att liksom piffa upp den i mitt tycke lite tråkiga färgen, bestämde jag mig för att sätta fast mina älskade dekaler från ESSO. Tänk så mycket tuffare pappas bil skulle se ut. Kanske nästan i samma stil som de där häftiga raggarbilarna som jag sett inne i stan. Jag var väldigt nöjd med mig själv, efter väl förättat jobb. När plötsligt min far uppenbarade sig vid dörröppningen. Av hans min att döma, så uppskattade han inte min konstnärlighet och kreativitet denna morgon. Istället för uppmuntrande ord, var hans blick väldigt mörk, ja, precis som det där åskvädret som drog förbi veckan förut. När han svepte sin blick mot sin folka, såg den kanske mer ut som en jättelik reklampelare för ESSO i Hortlax. Och med de många reklamdekalerna, skulle pappas bil verkligen sticka ut ur mängden. Det var bara ett fel. Pappa ville ha sin bubbla, precis som den alltid sett ut. Ni vet, med den där jättetråkiga blå färgen. Föräldrar är allt bra konstiga. Det var vad jag tyckte, när min far plötsligt slet bort alla min fina "Tiger-i-tanken" dekaler.

Så slutade denna sommar. En ganska så bra "äventyrssommar" i mitt tycke. Men en viktig sak hade jag lärt. Att jag aldrig mer, skulle uppmuntra min far med nån form av konstnärlig utsmyckning av hans bil. Och det löftet, har jag faktiskt hållit.

Sommaren 1968, bestämde jag mig för att utföra en konstnärlig
utsmyckning av min fars blå bubbla. Vilket - konstigt nog -
inte uppskattades.