Roger Lindqvist

Livet är i mångt och mycket ett mysterium, och tankarna om allt detta, det så kallade eviga frågorna, konfronteras vi väl alla av nån gång då och då. Livet förändras dag för dag, ibland timme för timme. Den personliga livskartan ritas ständigt om, och hela vårt allt, är stadd i förvandling, ibland på gott - ibland på ont. Vad är då hemligheten med allt detta? Ja, det är nog upp till varje enskild person att själv hitta "den bro som bär över mörka vatten." Barndomshemmet var en röd stuga med vita knutar ute på landet. (Låter som en sörgårdsidyll vilket det inte var alla gånger) Livet började på allmänna BB i Piteå en tidig morgon i september. Sedan fortsatte livsresan med ibland 180 km./tim. för att i nästa stund sakta ner till obetydliga 30 km./tim. Livet har några stunder varit ren slalomåkning, där man haft all möda i världen  att ta sig ner till det väntande målet. Nästa stund har livet tett sig som en karusell, där man krampaktigt försökt hålla sig fast, men där man misslyckats och ramlat med en och annan blessyr som följd. Mognad är det yttersta beviset på att man levt. Mognad kommer inte som ett brev på posten, ånej, det är en kamp ibland på liv och död. Men när den väl infinner sig, genomsyras hela ens väsen också av den trgghet och ro, som verklig mognad skänker. Var inte rädd att leva - det gör både ont och kan även i vissa stunder upplevas obehagligt och obekvämt - men det är genom levnad och erfarenheter, som vi så småningom hittar fram till den sanna mognad som faktiskt är guld värt när den infinner sig. "Flumm-Nisse" kanske någon säger åt min utläggning, ja, det är kanske det jag är, men i så fall en "Flumm-Nisse" som äntligen börjat förstå mycket av livets allra djupaste hemligheter. Och med den insikten fortsätter jag min resa inte längre i 180 km./ utan i den mer behagligare farten 50km./tim.

Barndomshemmet - där det hela en gång tog sin början.