I all min ensamhet

Elisabeth tog en promenad till vårdcentralen för ett möte med sin sjukgymnast. Så nu sitter jag här i all min ensamhet och skriver dagens första inlägg. Har varit på ICA och handlat lite förnödenheter. Vet i detta läge inte ens vad vi skall åstadkomma till lunch eller middag idag, men tro mig, det löser sig. Därutanför vårt fönster fortsätter vädret att vara till sin fördel. Kan tänkas att det blir en promenad längre fram på dagen, det gäller att påbörja uppbyggnaden av sin kondition, som f.n.v. inte är den allra bästa. Fick påhälsning häromkvällen av min f.d. arbetskompis Naser. Så fort vi träffas har vi tusen saker att prata om, och skrattet ligger alltid väldigt nära. Tydligen så har vi båda en alldeles förträfflig personkemi, som passar oss som hand i handsken. Jag vill minnas att detta hände rätt så omgående från den allra första gång vi sågs 1990 ute på Furunäset. Eftersom Naser alltid varit väldigt lättsam i sitt sätt att vara, samt haft en stor portion positivitet i sitt bagage, så det var en fröjd att ha honom som arbetskamrat. Synd bara att allt tog slut. Nu går han och hans fru i funderingar om att flytta, och inte nästgårds precis utan till USA. Men som han själv sa, så var det bara lösa funderingar än så länge.

Naser på en bild från 1995 ute på Öjeby Sjukhem, då vi ännu jobbade
tillsammans.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0