Roger Lindqvist

Pannkaka har blivit något av min specialité. (Släng dig i väggen Tina Nordström) Eftersom Bettan är justerad efter sitt fall, är jag numera den som för det mesta står för mathållningen. Och det är där pannkakan kommer in i bilden. Förut blev det pannkaka av de mesta (lägg märke till vitsen) men nu har faktiskt matkunskaperna trängt in så pass, att pannkaka samt hamburgare med pommes frites, blivit den "bas" vi lutar oss mot. Nä, skämt åsido, vi äter naturligtvis annat också. Häromdagen gjorde jag korv stroganoff, med stor assistans av Elisabeth förstås. Hon lär - och jag gör. Rubriken härovan varkar ju en aning konstig eller hur? Den har sin förklaring i att när jag som barn hälsade på hos min farfar och farmor, och det vankades mat, så brukade min farfar lysa upp i åsynen när han blev serverad en av sina favoriträtter - pannkaka. Min farfar Amandus var född i Västerbotten, och den speciella sorts dialekt han hade sen barnsben, följde honom hela livet. Ordet pannkaka blev för honom:"PANNKAKUN." För att citera min gamle farfar på äkta västerbottensdialekt: "Idá håvva vä ette pannkakun, jig å frua."

Hanna och Amandus Lindqvist Hortlax. När min farfar skulle säga
pannkaka, så blev det på hans västerbottensdialekt: "Pannkakun."