Roger Lindqvist

En promenad vi två, har vi unnat oss, jag och Bettan alltså. Men en gångtur med en aning smolk i glädjebägaren - det blåste rätt så kalla vindar. Eftersom det rinner vikingablod i mina ådror så var den kalla bitande vinden inga större problem i sig. Bara så att ni vet. Har även varit förbi hos min mor med hennes deklaration som jag gjorde klar igår. Tänk så skönt och enkelt deklarationerna är nu idag. En underskrift är vad som behövs, sen är den klar att skickas. Annat var det förr. För mig personligen var det en hel del bök, innan jag kunde betrakta den som färdig. Eftersom jag spelade dansmusik i rätt så många år, var det förenat med mycket pappar och många bilagor som skulle ifyllas. Tur att Helge Öberg från Bredsel fanns. Utan honom vet jag då rakt inte hur jag skulle ha klarat det hela. Han var en trogen deklarationshjälpreda åt oss alla i orkestern i många år. Tack Helge, där du sitter i din himmel.

Det blåste kallt under promenaden, men man har ju
vikingablod i sina ådror, så det gick över förväntan.