Roger Lindqvist

För er som inte gillar dansmusikgenren, ni måste nog tyvärr titta bort ett slag. Medan övriga kan stanna kvar. Jo, det blev många år och mil ute på vägarna. Vinter, vår, sommar och höst. Från hösten 1972, via en mängd olika dansband, fram till 1999 när jag vikarierade i Kjell Andrssons orkester. Men ränderna går aldrig ur. Eller som jag sa till Bettan imorse; "Tänk den dagen, när jag trött och märkt av ålder, fortfarande sitter i mitt rum och spelar. Och när barn och barnbarn kommer på besök, och hör de välbekanta ljudet av sin pappa / farfar, som tandlös sitter ihopsjunken bakom trummorna. Och nästan knappt kan röra sig, men ändå gör så gott han kan, med sina vispar och trumstockar. Sen så kanhända, att barnbarnet säger spontant: - "Äh, du farfar, ta och riv av ett häftigt trumsolo, vetja!" Kanhända att farmor då kommer in, klappar mig på axeln och säger till barnbarnet; -"Du förstår, din farfar gjorde ett solo i förra veckan, och det räcker. Förresten är det dags för honom att ta sin medicin, och sen bums i säng!"

Härnere visar jag lite bilder på gamla goa lokala danband. Vi brukade ibland råkas, exempelvis på närliggande hamburgerrestaurang. Lennes med Bitte, spelade vi "non-stop", på Sunderby logen i början av -80-talet. Kvarnbypojkarna, mötte vi också vid olika tillfällen. Men idag är allt detta historia.


ROLF ÅHMANS av idag. Fr.v. Hasse, Sune A., Roger och Sune K.
Med många oförgömliga minnen i bagaget. Foto: Magnus Brolin.


LENNES med BITTE. Ett härligt gäng från Piteå. Som vi mötte och
även spelade tillsammans med i början av -80-talet.


KVARNBY - POJKARNA. Som idag faktiskt inte är pojkar längre. Har spelat
i 40 år om jag inte misstar mig. Imponerande! Vet inte om dom fortfarande
håller på. Men bara för nåt år sedan, kunde man se gubbarna ute på
danstillställningar.