Roger Lindqvist

Rubriken kräver kanske en liten närmare förklaring. I gammeltestamentlig tid, så skickade vår Herre, ett antal plågor över Egyptens folk (rätta mig om jag har fel). En av "plågorna" var gräshoppor. I vår tid, prövas vi åter igen. Idag heter plågoriset: "Telefonförsäljare". Är ansluten till "NIX-TELEFON", vilket skall vara en garanti att denna ohyra (jag pratar fortfarande om försäljare och inget annat) inte överhuvudtaget skall ringa på mitt telefonnummer. Ändå slinker en och annan mindre nogräknad man/kvinna förbi. Och vad som gör mig så till den milda grad upprörd, är att när jag vänligt och bestämt berättar att jag absolut inte vill ha: "Markandens bästa: rakhyvlar, kalsonger, böcker, lotter, prenumerationer på bl.a. Allers, Hemmets Vecko Tidning, Året Runt, gåvor till behövande i jordens alla länder (som visserligen är en god sak, men jag kan inte försörja halva jordklotet)", när jag sen påpekar att jag inte är intresserad, då säger den anonyma rösten: -"Får man fråga varför?". NÄÄÄÄÄÄÄÄ! Det får du faktiskt inte. För vet du va? Jag svarar inte på den frågan. Det räcker med ett nej, så det så!!!!!!!!!!! För nåt år sen, så ringde en dam, hon ville berätta för mig att jag var i stort behov av rakhyvlar. Tydligen så visste hon mer än vad jag själv gjorde. När jag artigt men bestämt avböjde, så frågar människan - "VARFÖR?" Detta gjorde mig smått stridslysten, och jag sa: -"Vet du vem Beppe Wolgers var?" -"Joo," hörde jag henne säga förvånat. -"Minns du hans stora skägg?" sa jag, med en liten vass ton. Det blev alldeles tyst i telefonen, sen hör jag ett litet: "Joo".-" Precis så ser jag också ut. Jag har ett lika stort skägg, kanske litegrann längre. Så som du förstår så är det därför jag inte vill ha dina rakhyvlar". Sen hörde jag ett litet förskrämt: "Ja, adjö då!". Kanhända att jag låter lite otrevlig, men jag förväntar mig att jag skall respekteras, när jag blir uppringd i mitt eget hem. Och mitt beslut ska sannerligen inte ifrågasättas, när mitt nej är och förblir oåterkalleligt.