Roger Lindqvist

Jag har så länge jag kan minnas - åtminstone från tonåren och uppåt - varit väldigt intresserad av människan och filmskaparen Ingmar Bergman. Jag har vid snart fyllda 52, sett de flesta av hans filmer. Bergman har ju alltid haft ett rykte om sig som "svår". Vilket han också är i de flesta av hans filmproduktioner.Exempelvis "Det sjunde inseglet" från 1957, tog för mig flera år att kunna ta till mig. Bergmans kamp mot/med Gud och alla demoner, kanske inte är det allra lättaste att ta in alla gånger, sådana filmer ställer oerhörda krav på åskådaren. Det sjunde inseglet som jag nyss nämde, är en sån film. Däremot fann jag stort nöje av filmen "Fanny och Alexander" från 1982. Andra filmer som jag sett med sant nöje: "Sommaren med Monika" (1953) "Gycklarnas afton" (1953) "Sommarnattens leende" (1955) "Smultronstället" (1957) "Nattvardsgästerna" (1963) "Viskningar och rop" (1973) "Scener ur ett äktenskap" (1973) "Höstsonaten" (1978)


Ingmar Bergmans memoarbok kom 1987.


Hur det gick till bakom kulisserna, när Fanny och Alexander gjordes -
i mina ögon mycket intressant.


Jag har så länge jag kan minnas, varit nyfiken på människan och
filmskaparen Ingmar Bergman (1918-2007) En stor fråga som jag
ställt mig, hur tänker han? Och framförallt varför?