Roger Lindqvist

Ja, jag fortsätter min vandring i minnenas arkiv. Alltsedan liten grabb, har jag älskat bilder. En gång i min ungdom ville jag bli fotograf. Men av detta blev intet. Men det har inte stoppat min kärlek till fotografier av alla de möjliga slag. Jag har i hela mitt vuxna liv varit på jakt efter bilder. Då menar jag foton som har anknytning till mig och min släkt. När man släktforskar, så behövs inte bara uppgifter om födelse, dop, giftermål, död etc. Man behöver levandegöra människan ifråga också. Och det allra bästa och fantastiska, det är när man hittar just den där bilden som visar hur människan som man forskar om såg ut.

Min moster Anny Lundqvist och hennes man Harry, - båda är idag avlidna - hade en samling gamla smalfilmer i sitt hem i Skellefteå. Dessa filmer hade Harry filmat från 50-talet och framåt. Det visar den släkt som fanns (finns) på min mammas sida. Såna här dokument är i det närmaste ovärderliga. Så min lycka var fullständig när jag blev ägare till Harry och Annys smalfilmer, efter deras död. Jag har dom i tryggt förvar härhemma, och när jag ibland tittar på dem, så förflyttas jag tillbaks till en värld som jag idag knappt kan känna igen. Där finns morföräldrar, mostrar, gamla barndomskompisar, farbröder, morbröder i en enda lång rad. Och gissa om jag tycker det är kul att ha fått dem. Svaret är naturligtvis ett rungande JA!


Ett exempel på en bild som dokumenterar en tid som inte längre finns.
Vid bordet sitter tre herrar fr.v. SUNE NILSSON (1932-2007) JOHN LIND-
QVIST (1923-2005) och GÖSTA LIDMAN (1927-2005). Dessa män är
idag borta. Men tack vare den fantastiska kameran, så är dokumentet
räddat åt eftervärlden.


Paret Harry och Anny Lundqvist från Skellefteå. Harry var inte bara en
trogen smalfilmare, han var också konstnärligt lagd, målade tavlor,
ritade karikatyrer bl.a. Anny var min mors äldsta syster. Båda var döva
från födseln. Foto från cirka 1943/44.