Roger Lindqvist

Jag måste bara berätta hur överväldigad och varm i hjärtat jag känner mig, när jag ser denna respons på min blogg. För utan er, så vore ju allt tomt och ganska så innehållslöst. Att få kommentarer om nåt som man skrivit om, är ju alldeles förträffligt roligt. Nu senast har en vänlig dam, Vanja Granberg-Lindlöf, skickat en kommentar till det inlägg som jag gjorde igår om släktforskning. Tack snälla rara du! Och till alla ni andra också, som haft den stora vänligheten att besöka min blogg, både en två och kanske flera gånger, och som genom er närvaro förgyllt tillvaron. Tack till: Kusinen Robert Nilsson, Björn Jakobsson som skrivit såna fina kommentarer, Karin Olofsson, Siw-Marie Andersson, Nanna Nilsson, Solbritt Holmbom (tack för senast!) Lennart Öhman tänk såna kloka ord du gav på vägen, Jennie och Norah (tycker om er) Mats Åström tack för telefonsamtalet Mats, Ilone Lidström denna kloka dam som skriver helt underbart, Emmy Goodwin, Anna Sjösten, My Nonne Isbro också kusin, Signaturerna: Reagen, Lasse, Camilla, Nathalie, Anja, Rondine, Deniese´, Begonia, Sofia, Kristina, Isa, Lisa, Bea, Amanda, Junitjejen, Eleonore, Linneá, Cecilia, Amanda, Anne, samt alla ni Anonyma, Yemma och Erika. Säkert har jag glömt nån, isåfall Förlåt! Ni finns alla i mitt medvetande. Tack också till alla de som stannar av mig på gator och torg, för att säga några vänliga ord. Nu senast Britt R. som undrade när boken kommer. Vilken bok? frågade jag. -"Ja, det förstår du väl att du måste skriva en bok", sa hon. Har inga som helst planer på några böcker. Jag är nöjd med det som är just nu. Så det så! Inte heller att förglömma alla uppmuntrande och jättefina telefonsamtal. Kända som okända ringer, vill gärna prata om nåt jag skrivit - och tänk, det får ni så gärna. Ett stort tack till Piteå Tidningens förnäme och genomduktige Jan Lundquist på redaktionen. Jan tar emot mina inlämnade manus, och vi brukar för det mesta ha hur mycket som helst att prata om. Ja, jag tror bestämt att vi befinner oss på samma våglängd han och jag. Tusen tack åter igen till er alla underbara människor. Vare sig ni ger er tillkänna med namn, eller föredrar att vara anonyma. Som slutkläm vill jag också tacka min gamle rektor, Torsten Hedman, som stannade av mig på gatan häromveckan, för att berätta för sin f.d. elev, att han tyckte om att läsa det jag skrev. Tusen tack till lärarinnan Siv Lundkvist och hennes man Åke, som jag hade ett trevligt samtal med, i början utav sommaren. En annan sorts hälsning går till den rätt så nyligen bortgångne musikern Allan Lundström från Piteå. Allan var en gudabenådad tenorsaxofonist, men som på äldre dagar, skolade om sig till journalist. Vid vårt sista möte, utspann sig ett samtal om skrivandets konst. Allan tittade mig djupt in i ögonen och sa: -"Roger, en sak ska du veta, du har utvecklats i ditt skrivande". Och de orden var för mig det bästa betyg som jag kunnat få av Allan. Tack Allan för åren tillsammans ute på dansbanorna, jag ska aldrig glömma det. Så tack ni alla för att ni finns därute. /Roger.