Roger Lindqvist

En varm sommarkväll, gör jag ett besök vid din grav. Medan solen gör sitt bästa, för att värma både mig och omgivningen, så känns det som om tiden stod stilla. Där bakom mig på höjden, står den för mig så välbekanta vitmålade kyrkan. Och som i ett trollslag börjar klockorna slå, och det mäktiga ljudet sveper fram i den stilla bris, som känns som en lätt smekning mot min kind. Så tänker jag på dig. Och hur mycket du älskade ljudet av din hembygds kyrka, när du nån tidig vårdag, satt därhemma med en nykokt kopp kaffe i din hand. Häromnatten drömde jag faktiskt om dig, pappa. Och när du tittade mot mig, blev du så ofattbart levande, ja, det var nästan precis som i det verkliga livet. Men besvikelsen var stor, i samma stund som jag blev medveten om att allt bara var en dröm. Fyra år har gått, och livet fortsätter sin gilla gång. Din sista viloplats ligger inte så långt från dina föräldrar och bröder. Om du i denna stund tittar ner från din himmel, lär du nog le en smula. Kanske därför att "din lilla grabb" också har blivit farfar, som du en gång också blev. Tänk det där ordet, som jag en gång i ungdomsåren tyckte lät så mossigt och gammalt, men som jag idag tycker känns så äkta och levande. Ha det gott i din himmel, pappa - kanske att vi möts en dag. Till dess sov så gott!


-"Om du tittar ner från din himmel, lär du nog le en smula. Kanske
för att din "lilla grabb" också har blivit farfar - precis som du också
blev en gång". Foto: Roger Lindqvist.