Roger Lindqvist

Sommaren 2007 var jag återigen på koll i Sunderbyn för min "trasiga" lunga. Lungläkaren lovade då att skicka en ny kallelse för nästkommande år, dvs sommaren 2008. Någon kallelse kom aldrig, och jag trodde väl att han glömt det hela. Så jag ringde istället upp, för att höra deras förklaring. Gadeer, min läkare, har varit på utbildning i Umeå. Till detta kommer också att det råder brist på behörig personal på lungkliniken. Ja, det var det svar jag fick på min förfrågan. Kallelsen kommer så småningom, hoppas jag, men jag har absolut inga besvär sen operationen. Allt har gått bra, hitills i alla fall. Men varje gång jag skall göra ett återbesök, så slår hjärtat lite mer än vanligt. Han klämmer o känner, han lägger sin panna i djupa veck, och när han sen tittar på mig tänker jag tillbaks på den där gången när jag fick vetskap om min situation, den allra första gången. Idag är det inte längre någon fara. Jag hade ingen lungcancer, som man först befarade. Däremot en 4x4 centimeter ful tumörliknande sak, som gjorde mig sjuk i flera månader. Men de var då de. Nu är det andra mer positiva saker som gäller. Så de så.