BLOGG DEL 3
Så har vi kommit fram till det 3:e inlägget för idag, med underrubriken: "En vanlig dag i Roger Lindqvists liv". Eftermiddans händelser kan man sammanfatta med detta ord: Norah. Hon har förgyllt denna dag genom sitt besök, och alldeles nyss åkte hon iväg med sin pappa. Vi har busat en hel del mellan varven, och tänk att se hennes leende, gör att en gammal farfar glömmer bort sin onda rygg. Kanhända nästa gång som min doktor skriver ut värktabletter, ska det stå som ordination: "MINST 7-8 Norah-leenden/dag. Den här tjejen är som jag tidigare nämnt rena vitamininjektionen. Det finns så otroligt starka känslor, i just detta att bli farmor/farfar, livet har på nåt sätt uppgraderats, fått en helt ny mening, samtidigt som jag som människa har gått in i en helt annan fas.
För inte så länge sen var det vi som var småbarnsföräldrar, med allt vad det nu innebar i tex uppfostran, skolgång, läxor o läxförhör, kvartssamtal, examen, ishockey o fotbollsträning, dagmammor, dagis hit o dagis dit, trötta morgnar, trotsålder, kikhosta, läkarbesök, hemma för vård av sjukt barn (ibland alla tre söner) tonår o förmaningar-förmaningar, hämta barnen med bil alla timmar på dygnet, mera förmaningar (kanske att jag höjde rösten ibland, förlåt) moppeålder, trasiga förgasare, pengar-pengar-dyrt-dyrt-dyrt, motorcyklar, förmaning-förmaning-förmaning, men dessemellan:tröst-tröst o många samtal mellan varandra därefter många varma kramar, och alltid älskat er så att det många gånger nästan gjort ont.
Idag är det vår tur, att liksom luta oss bekvämt tillbaks, att få njuta av allt det där som vi bara drömt om. För när era näsor var fyllda av förkylningsbaciller, o man på sin höjd fick 4-5 tim. sömn då önskade man mitt-i-villervallan, att en god fé skulle komma med sitt trollspö, men se det hände aldrig. Därför är idag lyckan total, när ens barn är vuxna o ansvarsmedvetna unga män med ett tydligt och sunt förnuft. Att i allt detta få uppleva den största av förmögenheter, (här talar vi inte om pengar,juveler, o diamanter) bättre upp, vi talar om att vi alla har varandra, kunna njuta av varandras sällskap, att hålla sitt lilla älskade barnbarn i famnen, o det ska jag säga är den största "turlott" som överhuvudtaget jag någonsin skrapat fram. En sån investering trotsar alla aktiefonder. Den investering som vi tillsammans en gång gjorde som småbarnsföräldrar hette: OMTANKE-NÄRVARO-KÄRLEK. Och idag genom Norahs besök har jag fått kvitto på, att vi den där gången för länge sen, investerade alldeles rätt. Eller som ordspråket säger "Som man sår, så får man skörda".
För inte så länge sen var det vi som var småbarnsföräldrar, med allt vad det nu innebar i tex uppfostran, skolgång, läxor o läxförhör, kvartssamtal, examen, ishockey o fotbollsträning, dagmammor, dagis hit o dagis dit, trötta morgnar, trotsålder, kikhosta, läkarbesök, hemma för vård av sjukt barn (ibland alla tre söner) tonår o förmaningar-förmaningar, hämta barnen med bil alla timmar på dygnet, mera förmaningar (kanske att jag höjde rösten ibland, förlåt) moppeålder, trasiga förgasare, pengar-pengar-dyrt-dyrt-dyrt, motorcyklar, förmaning-förmaning-förmaning, men dessemellan:tröst-tröst o många samtal mellan varandra därefter många varma kramar, och alltid älskat er så att det många gånger nästan gjort ont.
Idag är det vår tur, att liksom luta oss bekvämt tillbaks, att få njuta av allt det där som vi bara drömt om. För när era näsor var fyllda av förkylningsbaciller, o man på sin höjd fick 4-5 tim. sömn då önskade man mitt-i-villervallan, att en god fé skulle komma med sitt trollspö, men se det hände aldrig. Därför är idag lyckan total, när ens barn är vuxna o ansvarsmedvetna unga män med ett tydligt och sunt förnuft. Att i allt detta få uppleva den största av förmögenheter, (här talar vi inte om pengar,juveler, o diamanter) bättre upp, vi talar om att vi alla har varandra, kunna njuta av varandras sällskap, att hålla sitt lilla älskade barnbarn i famnen, o det ska jag säga är den största "turlott" som överhuvudtaget jag någonsin skrapat fram. En sån investering trotsar alla aktiefonder. Den investering som vi tillsammans en gång gjorde som småbarnsföräldrar hette: OMTANKE-NÄRVARO-KÄRLEK. Och idag genom Norahs besök har jag fått kvitto på, att vi den där gången för länge sen, investerade alldeles rätt. Eller som ordspråket säger "Som man sår, så får man skörda".
Kommentarer
Trackback
