Roger Lindqvist

En kylig eftermiddag i januari, just precis som vintermörkret sänkt sig över Hortlaxbyn, står den vitmålade kyrkan däruppe på sin höjd, i sitt fulla majestät, och liksom blickar ut över bygden. Knappt ett hundratal meter därifrån, ligger den kyrkogård där många utav bygdens män och kvinnor fått sitt sista vilorum. Termometern visar på 18 grader minus, och det knarrar under mina fötter, där jag går i mina egna tankar längst den nyuppskottade vägen. Här har några ur min egen släkt fått sin sista viloplats. Ett litet stycke därifrån, har mina mor och farföräldrar sina gravvårdar. Och på den nya delen, ligger även min far som gick bort sommaren 2005. Och här fylls det förut tomma området på, med ytterligare gravplatser, så inom loppet av ev. ett-två år, är även denna sida fullbelamrad.

En alldeles ny grav, tilldrar sig mitt intresse. Och på det provisoriska kors som satts dit, ser jag namnet : CAROLIN STENVALL. 29 åriga Carolin, var 2008 års mest uppmärksammade mordfall. Carolin och jag är för övrigt släkt med varandra, våra mammor är kusiner, så vi två är alltså tremänningar. Jag kan inte säga att jag direkt känt henne, men jag har i förbifarten nån gång mött hennes mor ute på stan, och vet våra respektive släktförbindelser. Ett ensamt gravljus flämtar för vinden, och jag kan känna kalla kårar utefter min rygg, där jag går i detta kompakta mörker, på en ensam kyrkogård en kall eftermiddag i januari i nådens år 2009.