Ett uppbyggligt samtal
Häromdagen ringde telefonen. En mansröst på andra sidan, undrade om det var jag, som brukade skriva i Piteå Tidningen. Det var Lennart från Sikfors som gjorde mig den äran. Lennart är förresten gammal dansmusiker, precis som jag. Han spelade i ett populärt band från Piteå under de gyllene åren, "Lennes med Bitte". Våra vägar korsades ibland, och jag tror att vi även nån gång spelade tillsammans, med våra respektive orkestrar, i sk "non-stop dans." Men mer än så blev det inte.
Därför var det x-tra kul, när Lennart hörde av sig, så spontant så ärligt och uppriktigt, precis det jag gillar. Samtalet rörde sig om allting annat än just musik. Det var ett sånt där härligt och uppbyggligt resonemang, så man blev alldeles varm i hela kroppen. Upptäckte att det mellan Lennart och mig, fanns många gemensamma nämnare. Det blev till ett djup, sånt som vardagsmänniskor gärna vill tala om, men kanske inte vågar. För övrigt skriver Lennart texter, precis som jag, och när han berättar om sin inspiration, att den kan komma i de mest konstiga situationer, nickar jag igenkännande vid min telefonlur.
Såna samtal vill jag gärna uppmuntra andra till, mitt i vår stressade ytliga och kyliga värld. Tack Lennart för att du hörde av dig, du är all heder värd. Och tack för dina låtar som du skickade över till mig, de var jättefina, och jag hoppas att du ger ut dessa, kanske en fullängds CD? Tack än en gång.
Därför var det x-tra kul, när Lennart hörde av sig, så spontant så ärligt och uppriktigt, precis det jag gillar. Samtalet rörde sig om allting annat än just musik. Det var ett sånt där härligt och uppbyggligt resonemang, så man blev alldeles varm i hela kroppen. Upptäckte att det mellan Lennart och mig, fanns många gemensamma nämnare. Det blev till ett djup, sånt som vardagsmänniskor gärna vill tala om, men kanske inte vågar. För övrigt skriver Lennart texter, precis som jag, och när han berättar om sin inspiration, att den kan komma i de mest konstiga situationer, nickar jag igenkännande vid min telefonlur.
Såna samtal vill jag gärna uppmuntra andra till, mitt i vår stressade ytliga och kyliga värld. Tack Lennart för att du hörde av dig, du är all heder värd. Och tack för dina låtar som du skickade över till mig, de var jättefina, och jag hoppas att du ger ut dessa, kanske en fullängds CD? Tack än en gång.
Kommentarer
Postat av: Lennart Öhman
Hej Roger , Jag gick in på din blogg , och blev glatt överraskad av det du skrivit.
Jo det här med att våga vara människa , är nog många gånger så, vi är rädda för varandra , vad den och den ska tycka.
Men då livet , har mörbultat en , både självförvållat, och olika skickelser som vi får möta
så antingen härdas man, eller mjuknar.
Det kan bli som En gammal man sa, högt på en samling , Jag tror inte min son får upp ögonen , för än han lägger igen dem.
Trackback
