Roger Lindqvist

Det var en varm augustieftermiddag 2002 som jag fick bud om att Gunnar, min gamle polare från tiden med Rolf Åhmans, hade somnat in. Gunnar och jag möttes första gången vid midsommartid året 1974. Han skulle vikariera hos oss en tid, men blev så småningom kvar alla de framgångsrika åren. Efter orkesterns upplösning 1982, blev våra möten alltmer sporadiska. Sommaren 1987 "trummade" jag åter ihop det gamla manskapet, för att under några intensiva sommarveckor träffa varandra, damma av våra instrument och lira litegrann. Ingen kunde då ana att Gunnar så småningom skulle gå bort, i blomman av sin ålder, endast 51 år gammal.