Roger Lindqvist

Jag är i grunden ingen fanatiker vad som gäller fisk. Surströmming är bland de äckligaste jag vet, har faktiskt gjort ett par tappra fösök, men nej, det går bara inte. För några år sen, var vi bjudna hos Elisabeths bror Göran med familj. Surströmming stod på menyn. Den kvällen bestämde jag mig för att på allvar stirra fiskuschlingen i ögonen, och göra ett verkligt försök. Jag gjorde den obligatoriska "klämman," la på ett par filéer samt lök, (jag ville ju verka normal) tog första tuggan, sen ville jag spy. Efter detta intermezzo, har jag helt enkelt givit upp. Därmed har jag krasst konstaterat, att jag, John Roger Lindqvist, tillhör den del av Sveriges befolkning som inte är född med surströmmingsgener. Förlåt - men så ligger det till. Nästan alla i familjen är med i "den sura fiskens klubb." Däremot inte äldste sonen Andreas, han följer sin fars exempel, han vägrar också att beblanda sig med herr och fru surströmming. Saltströmming och sill, är två undantag. Dessa firrar har jag ett bättre förhållande till, och det händer faktiskt då och då att jag ser fram mot en härlig saltströmmingsklämma. Så snälla rara surströmming - ta det nu inte så personligt, det är lika bra att säga det som det är - det kan aldrig bli nåt mellan oss. Okej, nu är det sagt.