Roger Lindqvist

Frisyrmodet som barn fanns att få i endast en variant; snagg. Åtminstone i byn där jag bodde. Frisören Olle, hade endast ett läge, vare sig det gällde sax eller maskin. Hade man riktigt otur så hade han ibland glömt ena sidan av huvudet. Det upptäckte man till sin fasa, när det så att säga redan var försent. Eftersom Olle var en munvig person, som för det mesta pratade tips och fotboll, glömde han helt enkelt av att hela skallen skulle klippas. Min pappa - som klippte sig på samma ställe (snagg) - tyckte att jag skulle följa hans exempel. Min far ville ha valuta för pengarna så han instruerade Olle, att "Ta rejält, när vi ändå är här". Sån var min barndom. Snagg så långt ögat kunde nå. Jag drömde om den dagen när jag själv fick bestämma hur min frisyr skulle se ut. I tonåren gjorde jag revolt. Långt hår, där öronen absolut inte fick synas. Allt annat var "skämmigt". I mognare ålder har snaggen kommit tillbaks. Men med den skillnaden att jag själv har bestämt att det skall vara så. Sen har det ju en praktisk betydelse också, speciellt sommartid. Häromdagen var det dags igen. Klippapparaten ställdes in på ynka 7 mm. Så nu sitter jag här med min snagg, och inväntar den svenska varma? sommaren. Och då - ja, det är då snaggen kommer till sin rätt. En titt i spegeln, vittnar om att åren har gått. Snagg är åter min melodi. Cirkeln är med andra ord sluten. MVH. "Snaggen".

Vår frisör i byn, hade bara ett läge på sin klippapparat. Det resulterade i
denna frisyr. Ibland när jag kom hem, upptäckte jag till min fasa, att Olle
glömt att klippa på ena sidan. -"Ta nu rejält." Var pappas ord när vi till-
sammans åkte till frisören. Foto från 1964.


Cirkeln är sluten. Det har gått 45 år mellan bilderna. Snaggen var
en del av min barndom - kanske även min ålderdom? Foto från 2009.